Det har hänt mycket sedan Padelpappan senast skrev på sin blogg. Det finns förklaringar till det. Nu skriver han igen -och berättar hur padeln och de underbara vännerna hjälpte honom igenom den värsta tiden efter separationen.
Hösten är här och när Padelpappan ser hur trycket på banorna minskar undrar han om inte hösten drabbat Padelsverige en aning. Annars har han mycket härligt att se tillbaka på.
Nej, det här året blir inte heller som Padelpappan hade tänkt. Men nu har han gjort en lista på allt han vill uppnå och vad han vill förbättra som padelspelare.
Det börjar bli en trevlig tradition nu att Padelpappan avslutar året med en tillbakablick i stort och smått. Varsågod, här kommer hans årskrönika för 2020.
Padelpappan flyter runt med många olika partners och trivs rätt bra med det, men saknar ibland det andra har: en trogen svan att utvecklas tillsammans med.
Senast Padelpappan tävlade på riktigt var för två år sedan. Det gick inte bra. Anledningen var att han hade kört slut på sig dagen innan. Nu vågar han sig in i buren igen.