Tänk om man mitt i livet kunde hitta en idrott som man kan utöva, ha roligt med och samtidigt stärka sin hälsa. Jag tvivlade starkt på att det var möjligt. Men det var innan padeln kom till stan. När den väl gjorde det och när jag, lätt skeptisk ändå prövade så var det kärlek vid första slaget.
För några år sedan trodde jag inte det var möjligt att återigen hitta en idrott man kan älska och brinna för. Strax efter 22 var jag tvungen att lägga av med tennisen. Kroppen sa helt enkelt ifrån. Värken i rygg, axlar och nacke blev för stor. Och efter det blev det egentligen inget tränande på typ 20 år. Små misslyckade försök med jämna mellanrum, men hittade aldrig någon träningsform som passade mig. Men när jag slutade som partisekreterare för Moderaterna 2015 så bestämde jag mig för att komma igång igen med träningen. Och det blev löpning. Jag kämpade på med löpningen. Och visst, det var roligt. Även om jag i unga år avskydde att löpträna så hittade jag glädjen i att träna. Och hälsan blev med antalet mil jag sprang succesivt bättre. Återigen var det roligt att träna.
Våren 2018 hände det. Den stora händelsen som ändrade livet. Familjen bokade en tid i padelhallen hemma i Örebro. Vi hyrde rack och provade. Och vilken upplevelse. Redan vid första slaget blommade kärleken upp. Wow. Tillbaka med en racket i handen. Och kroppen höll. Känslan var obeskrivlig. Snabbt bokade vi fler tider och provade lite till och det blev bara roligare och roligare. Hösten 2018 började sonen och jag spela seriespel. Fortfarande med hyrracket och vi förlorade stort. Men vad gjorde det. Padeln hade vunnit våra hjärtan.
Som många andra som funnit kärleken i padeln så spelar vi nu mycket. Jag skulle gärna spela varje dag om det gick. Men det blir många timmar på banan varje vecka. Och roligast är det fortfarande att få spela med sonen. Det är sannerligen en förmån att få spela med sin tonårsson. I vilken annan idrott är det möjligt i?
Kanske är jag i bättre form en någonsin. Hälsan och konditionen är bra. Jag är tillbaka i Backahallen i Örebro, hallen jag är uppväxt i. På banan har man återupptagit kontakten med gamla tennisvänner och vi gillar alla padeln. Sporten är ju minst sagt social och har också inneburit att nya bekantskaper har skapats i Örebro och runt om i Sverige. Padeln knyter människor närmare varandra och det är i sig något riktigt fint.
Så, tänk att mitt i livet hitta den stora kärleken. Padeln. Den kommer vara en del av mig resten av mitt liv och i många andras. Vi ses i en padelbana nära dig. Till dess – Vamos!
Kent Persson
Fotnot: Kent Persson sitter i Padelförbundets styrelse. Som privat padelälskare skriver han ibland gästkrönikor i Padelfeber.
