”Så var helgen äntligen kommen då jag skulle spela Viaplay Open - min första tävling på två år.
Min partner Tobias anlände till Västervik från Uppsala under fredag eftermiddag och vi träffades i hallen. Vi hade planerat in 90 minuter träning på Mondogräs. Men eftersom att jag gärna ville att han skulle få prova på den andra typen av bana som finns i hallen hade jag även bokat en timme till efter den första. Inget åt slumpen.
Första matchen mötte vi ett lag från Vimmerby. Det blev en jämn och bra match men förlust. Efter 30 minuters vila mötte vi Loobas/Wiman. Vi fick rejält med stryk men kul att få spela då det var några år sedan sist vi spelade tillsammans. Ett genrep ska ju vara dåligt.
Efter matcherna blev det rejält med spagetti och köttfärssås för att få i sig lite kolhydrater. Under kvällen pratade vi taktik och såg på WPT. Planen var tydlig: ingen av oss var nervösa och vi skulle bara gå ut och ha trevligt. Padelmamman och barnen sov hos mormor hela helgen så detta skulle bli en grabbhelg.
Vi ställde väckaren på 07.30, så att vi skulle softa lite innan första matchen vid 10:00.
Jag vaknade 05:30.
Träning är träning och tävling är tävling. Det fick Padelpappan påminnas om då nerverna började spöka.
Tobias har spelat klart fler turneringar än mig och hade bra tips på vad vi behövde äta under dagen. Vi körde resorb, bars, nötter, cola och bananer. Vi anlände till hallen vid 09.15 och spelet var i full gång på alla banor. Vi värmde upp lite och spanade in kommande motståndare. Favoriterna i gruppen hade fått ställa in på grund av sjukdom och ett lag som var lättare på pappret hade tagit deras plats. Helt plötsligt såg jag en möjlighet till att vi skulle ta hem gruppen. Som vanligt när man ser folk spela så ser det inte så skräckinjagande ut, men när man väl själv är där inne i buren mot samma spelare kan man åka på stryk.
Trots att vi lovat varandra att bara gå in och köra som vanligt och bara ha roligt var första matchen ingen njutning. Som Tobias sa: ”Träning är träning och match är match”.
Det blev dagens sanning. Avvaktande spel från båda parter i första matchen med många misstag och inget skönspel. Jag spelade hela turneringen på backhandsidan som inte jag riktigt är van vid. Njutningen blev mer till en klump i halsen. Innan matchen tänkte jag att denna tar vi lätt men så var inte fallet. Jag fick fyra nätrullare med mig och någon var i ett riktigt viktigt läge. Vi vann matchen med 6-3 ,6-4 och lättnaden var total . Kroppen började kännas mer avslappnad.
Dags för match nummer två. Då väntade ett lag från Vimmerby, och matchen streamades. 6-2,6-1 och vi var inne i turneringen. Kort därefter var det en viktig match mot ett div 1-lag i staden. Siffrorna skrevs till 6-2, 6-2 och den matchen hade vi kontroll på, även om både jag och Tobias tiltade ibland och slog bort oss.
Nu börjar det skrika i kroppen och värka överallt. Dags för lunch och sedan skulle vi ta match nummer fyra. Denna match skulle vi bara ta, men som det lätt blir var den väldigt tight. Vi pratade rätt mycket under matcherna på vem vi skulle slå bollarna på. När det är turnering är det helt ok att bara slå på en person. Annat när det är träningsspel. Vi lyckades på något sätt vinna med 6-3, 6-4. Nu återstod bara ett hinder innan vi skulle spela en direkt avgörande match mot Dan Inge och Claes som också var obesegrade.
Bästa tvåan gick också vidare men som det såg ut så skulle vi inte kunna bli bästa två.
Vamos! Full fart mot semifinal.
Nu skrek verkligen kroppen att den fått nog av padel och mitt huvud ville bara hem och dricka en kall öl. Benen bara mig knappt och var riktigt stela. Jag sa till Tobias att vi kanske ska vaska den här matchen. ”Aldrig sa han. Vi är starka och vi ska vinna den här matchen”.
Fick då ta mig samman. Tobias hade ju åkt ända från Uppsala för att lira turneringen. Motståndarna var tack och lov också helt slut. Båda lagen hade fått vänta rätt länge inför sista matchen. De flesta andra grupperna hade spelat klart så det var en del som kollade på den matchen. Vi kände oss självsäkra men det kan man inte göra i padel. Vi spelade riktigt defensivt och jag lobbade som aldrig förr. Visserligen bra lobbar och de vi mötte hade inte så mycket avgörande slag. Min kropp orkade inte med ett annat spel just då.
Det första setet blev jämnt med många golden points som gick till motståndarna vad jag kommer ihåg. Jag lät Tobias ta de flesta då jag inte är kung på att returnera från backhandsidan. De ledde med 6-5 i första set och jag skulle serva. Kände mig mentalt stark. Men vad hände? Naturligtvis torskade vi blankt i min serve och de tog första set.
Hur skulle vi reagera på vår första setförlust? Nästa set blev också drama. Vi hade 5-4 och det var min serve. Mitt huvud kunde inte tänka klart alls. Såg inte publiken på sidan utan bara vi fyra på banan. 30-30 blev 40-30, tror jag och redo att ta hem setet. Tobias trodde att han servade och jag trodde med det. Det gick inte att tänka alls. En i publiken gjorde oss uppmärksamma på att jag minsann hade servat hela gamet fram tills förra bollen. Jag vet inte vad som gäller här men vi gjorde så att jag servade och ställningen återigen 30-30. Vi tog hem setet och supertiebreak väntade. Vi börjar bra och har 7-4 och går mot segern tror jag. Tre snabba bollar och det är 7-7- Just där och då gjorde det mig ingenting om vi skulle förlora. Jag orkade knappt spela mer. Vi tog hem supertiebreak med 10-8 och glädjen blir total och våra motståndare är mycket missnöjda som tycker vi bara lobbade. Vi har gått till semi och vi vinner gruppen. Det trodde jag inte vi skulle göra.
Semin skulle visst börja direkt och vi slapp värsta tänkbara motstånd Swahn/Krook. Vi skulle istälet upp mot maskinerna bröderna Strömqvist. Vi fick några minuters vila och jag kände mig lite piggare och laddade för en bra match.
Vi gjorde en helt ok semi men vi räckte inte till. 6-2, 6-2 och en underbar padeldag var över.
Tobias och jag har inte spelat ihop på två år och jag är ingen backhandspelare ännu. Jag har dock blivit bättre och jag kickade ut bollen i sjätte matchen för dagen.
Vi skulle avslutat kvällen på stan men ingen av oss orkade. Fick bli att beställa hem pizza och dricka öl. En kall öl har sällan varit godare. När vi kom hem slog vi på lite padel och bara softade. Vi sa inte så mycket då ingen av oss orkade säga något. Vi hade sedan en underbar kväll tillsammans.
Sammanfattningsvis kan jag summera att tävla var oerhört roligt men svårt då det inte alls går att lira som vanligt. Jag blir mentalt förlamad. Tävling är verkligen tävling och träning är träning. Jag måste tävla mer så att jag lär mig hantera pressen. Att spela sex matcher på samma dag och även köra två matcher dagen innan är inget jag kan rekommendera. Hela tävlingsdagen är som en dimma nästan men jag kommer att njuta av den här helgen riktigt länge.
Vi kom till semifinal i vår första tävling ihop. Jag och Tobias har redan börjat att prata om att spela ihop någon annanstans. Lampan släcktes 22:15 och jag däckade direkt. Somnade lycklig och när Tobias åkte hem kändes det tråkigt. Man har längtat så länge och nu är det roliga över för den här gången. Hoppas vi ses på någon tävling framöver.
Min kropp säger att nu får du vila några dagar. Vi får se vad knoppen säger…. Vamos!
//Padelpappa
