Äntligen börjar restriktionerna lätta och man får börja tävla igen. Gick in på Rankedin och kollade runt vad som erbjöds. Hittade en tävling i Helsingborg som vi anmälde oss till. Att vi skulle anmäla oss i C klassen var en självklarhet då det är den nivån vi befinner oss på. Jag är en C spelare, varken mer eller mindre. Visst har jag drömmar om att en dag få spela en B tävling men det är just drömmar. Har fått hoppa in med min mentor Annthe vid tillfällen och fått känna på hur det är att spela med B spelare men hur gärna jag än vill så kan jag inte kalla mig för något annat än C.
När lottningen till tävlingen meddelades hittade jag inte oss. Scrollade igenom alla namnen uppifrån och ner men nej, vi stod inte med. Hann tänk att vi förmodligen inte kommit med då klassen kanske blivit full och att man då fyller på uppifrån med de med högst rankingpoäng och att vi därför halkat ner och till sist trillat ur helt. Tråkigt men så är systemet med rankingpoäng. De med höga poäng i klassen går före de med lägre även om man så varit först av alla med att anmäla sig. Om detta kan man tycka vad man vill men jag kände att det var inte lönt att slösa massa energi på det. Tänkte att det kommer fler tävlingar…
Anna Lo Backgården och Mia Frönserius fick ett härligt padelminne i en klass de aldrig hade tänkt spela.
Men döm av min förvåning när jag fick ett mail från Rankedin med info om tävlingen där det stod att lottningen var klar och att jag skulle klicka på en länk för att se den. Klickade och kom till B klassen. Vi hade blivit lottade i B klassen för att där saknades folk och då plockar man upp från klassen under de med högst poäng och tydligen ingick vi där. Vi pratar 3 ynka poäng som jag lyckats skrapa ihop innan pandemin kom och stängde ner all tävlingsverksamhet. Men 3 poäng som nu var avgörande för att vi skulle få ta klivet upp till B.
Här kunde jag gett upp, lagt mig ner platt och bara konstaterat att det där kommer bli pengar utkastade i sjön. En anmälningsavgift fattigare och vad får jag för det? Två matcher av förödmjukning och utklassning. Men nej, jag fungerar inte så. Här får vi en gratischans att spela i en klass jag bara drömt om. En chans som kanske kan ta år för mig att samla ihop poäng för att platsa i. Klart att vi skulle anta utmaningen!
Sagt och gjort. Första matchen spelades och vi hängde med bra. Poängen var jämna i gamen men vi föll på ett par missade golden point och siffrorna slutade 4-6 2-6. Med tanke på att vårt mål var att inte bli nollade så var vi nöjda.
Andra matchen som då blev i platen spelades på centercourten. Med strålande sol, musik i högtalarna och publik på läktaren fick man en viss känsla av att befinna sig utomlands men också en gnutta hybris kröp sig på. Matchen skulle streamas med kommentatorer så när vi klev på banan kände jag mig för en stund som ett riktigt proffs. Vilket nog är det närmaste det livet jag någonsin kommer att komma🤣
Matchen startar och allt, precis allt stämmer. Jag har ett lugn i kroppen som jag aldrig förr upplevt. Inte en gång känner jag mig stressad och det är som att jag hinner föra en inre dialog och resonera med mig själv om vart jag ska spela tillbaka bollen. Det känns som att allt går i slow motion och jag har full kontroll. Vi vinner första set med 6-3 och jag måste nästan nypa mig i armen. Vad är det som händer? Vi leder med 1-0 i set i en match mot spelare som har bra mycket fler poäng tillsammans än mina ynka 3 poäng som är vad vi tillsammans har att komma med.
Andra set rullar på och vi har allt på vår sida. Våra servar sitter bra, vi får full utdelning på mina passerslag och min partners (Mia F) lite mer aggressiva spel genererar många avgörande slag och vi trummar på game efter game. Att jag inte tycker om att spela ute och att det är årets varmaste dag är inget som jag just då bryr mig om. Vi är inne i ett flow som jag aldrig upplevt förr och det resulterar i vinst även i andra set, 6-4.
Vi är alltså vidare i platen och ska få spela semifinal dagen efter. En match som jag verkligen ser fram emot. Tittar på våra motståndares match som streamats från dagen. Tar reda på hur de spelar och känner mig redo. Med den känslan som nu befinner sig i min kropp tror jag på riktigt att vi kan ha en chans. Absolut inte vinna rakt av, men vi kan bjuda upp till match. Vi ska gå för bra siffror och jag är taggad till tusen. Dessvärre blir det ingen semifinal för oss då motståndarna tvingas lämna WO pga skada. Låter kanske konstigt att jag blir besviken men så känner jag. Att bli ”blåst” på semin känns inte helt hundra. Att vi nu istället får spela final direkt är absolut skoj men jag hade väldigt gärna velat få spela semin. Men men, vi är i final!
Något i mig säger att om rättvisan ska segra så bör vi bli nollade i finalen. Vi var anmälda i C, jag är C och vi har fått en ”gratischans” in i finalen. Men å andra sidan är det som min partner Mia sa, helt rätt att vi är där. Vi har vunnit vår första match i platen och att vi får WO är inte vårt fel så nu ska vi bara gå in och kriga.
Känslan jag hade i kroppen dagen innan ville inte infinna sig och plötsligt blev jag sjukt irriterad på solen, kände mig påverkad av värmen och var inte alls lika bra som dagen innan. Men här bör det tilläggas att vi spelade absolut inte dåligt. Vi ledde till och med andra set med 4-3 men sen var det de här jobbiga golden point:en igen…Vi förlorade dem och sen räckte vi inte till hela vägen så siffrorna blev helt rättvist 3-6 4-6.
Min första B tävling och jag tar mig igenom den med rak rygg, högt huvud och väl godkända siffror. Jag kan inget annat än att vara nöjd!
Fick jag mersmak? Absolut, men jag skyndar långsamt…
Men skulle chansen komma igen är inte jag den som är den, klart man antar en utmaning!
// Anna
