Efter finalförlusten förra året mot Lerum var Spritans spelare rejält sugna på att få sin revansch och få vinna det där jäkla guldet.
Och har man spelare som Adam Axelsson, Albin Olsson, Douglas Rutgersson och Willy Släryd så är ju förutsättningarna inte direkt dåliga.
Bortsett från ett par gupp på vägen var också Spritan den maskin som vi hade väntat oss och vann SM-guldet fullt rättvist.
I finalen mot Båstad hade de ställt upp sitt lag med fullt fokus på att vinna de två första matcherna och därmed sätta punkt för lagmatchen omgående.
Och precis så blev det.
Adam Axelsson och Albin Olsson var väldigt fokuserade och spelade med rätt aggressivitet när de slog Pablo Figueroa och Milton Jonsson i raka set.
Sedan skulle Douglas Rutgersson och Willy Släryd kliva in för att avgöra mot Calle Knutsson och Axel Holm. Vilket nog var ett måste. För i en eventuell tredje match skulle i så fall Erik Nordström och Gustav Eriksson ställas mot rutinerade Anton Andersson och Isak Arvidsson.
Rutgersson och Släryd fick knappast någon enkel resa. De förlorade första setet och var i det läget pressade. Men de var starka mentalt när de lyckades vrida om matchen och ta andra set med ändå ganska klara 6-3.
I det avgörande setet lyckades de breaka direkt och fick därmed en 3-0-ledning att gå på. Men nästan varje var tufft och det krävdes mycket svett och många bra slag för att hålla ledningen fram till 5-2.
Det blev en golden point och därmed en första matchboll och då lyckades de pressa fram en miss av Axel Holm och därmed säkra guldet.
Johan Håkansson
