Fram till den här finalen i Bryssel hade Coello och Tapia bara förlorat två set på hela WPT-säsongen. Så överlägset lag har inte herrpadeln sett sedan Bela och JMD:s glansdagar för sisådär tio år sedan.
Men det låg i luften att finalen i Bryssel skulle kunna bli betydligt mer dramatisk. Martin Di Nenno och Franco Stupaczuk är ju det enda lag som besegrat giganterna tidigare under säsongen, i finalen i Premier Padel.
Då, precis som nu, var banan och förhållandena ganska långsamma, vilket nog är en förutsättning för att det ska gå att hota de två smashfantomerna.
Och den här finalen blev en sådan padelfest att frågan är om det någonsin har spelats bättre padel, så avancerad, med så svåra slag i ett totalt furiöst tempo.
Förmodligen inte.
Di Nenno och Stupa hade ett break upp i första set, men blev tillbakabrutna och till sist krossade med 7-1 i tiebreak. Men det krävdes att Tapia och Coello kom upp i smått omänskliga nivåer för att vända det setet.
När andra set började stod det snabbt klart att den urladdningen hade tagit på krafterna, mest mentalt. De orkade helt enkelt inte maxprestera längre och då vägde matchen över.
Di Nenno och Stupa tog det tämligen enkelt med 6-3.
Ingen hade nog räknat med något annat än att det avgörande setet skulle bli en mäktig tvekamp mellan världens två bästa lag.
Precis så blev det och det som till sist kom att avgöra var två golden points i Coello och Tapias servear. Båda gick i mästarnas favör.
Framför allt det sista gamet, vid ställningen 5-3, blev högdramatiskt då Stupa och Di Nenno vägrade ge sig. De gick från 40-0 till 40-40 och var bara en virvlande volleyduell ifrån att ordna ett break tillbaka.
Efter matchen var Coello smått tagen av situationen:
- Det var en extremt tuff match mot det tuffaste lag vi kan möta. De har alltid ett svar. Det är ett otroligt bra lag, sa han.
Det är det minsta man kan säga om även Tapia och Coello. De är inte bara fantastiskt bra – de är också fantastiskt starka mentalt och det kommer att krävas något alldeles extra av det lag som ska bryta sviten.
Att det laget blir just Martin Di Nenno och Franco Stupaczuk är ingen vågad gissning.
Johan Håkansson
