Ja, var tusan ska vi börja någonstans?
Varför inte vid åldern. Valentino Libaak är alltså 17 år. Leo Augsburger 18. Och de är nu klara för semifinal i La Rioja.
Det är inte bara historiskt. Det ska inte vara möjligt. Särskilt inte när man ser till deras blygsamma ranking. De ligger bara 114 och 115 på WPT och hör normalt sett hemma i samma kvalvärld som Simon Vasquez och Daniel Windahl. De hade inte fått spela turneringen hemma i Argentina om det inte var så att de fick ett wild card.
Arrangörerna ville ha ett par unga maskotar.
Okej, sa tonåringarna - låt oss rocka padelvärlden.
I de extremt snabba förhållandena som råder i bergen nära den chilenska gränsen så har Libaak och Augsburger presenterat framtidens padel och det finns väl egentligen bara en sak att säga:
Jösses!
De har svept etablerade världsspelare av banan. Först JMD och Silingo. Sedan Paquito och Tello. Och nu Maxi Sanchez och Campagnolo. Det är tre före detta världsettor som inte orkat och förmått stå emot den ungdomliga kraften.
Att beskriva Libaak och Augsburgers padel är nästan svårt. Det är fullt ös hela tiden. De spelar så oerhört hårt, enomt snabbt. Tempot är furiöst och kraften i slagen är smått ofattbar.
På ett sätt känns det som att Libaak och Augsburger är Di Nenno och Stupa i version 2.0. Augsburger har klara likheter med Stupa. De snabba fötterna och hoppsmashen. Och när Libaak kom in till kvartsfinalen med nyblonderat hår var det omöjligt att inte tänka på Di Nenno.
Men där finns även spår av Tapia.
Libaak och Augsburger är helt enkelt argentinsk padels logiska fortsättning.
Jag minns första gången jag såg Tapia spela på WPT. Då fick jag känslan av att något helt nytt hade anlänt. Vi hade aldrig sett den talangen och det kunnandet i en så ung spelare tidigare.
Exakt samma känsla fick jag nu – fast ännu starkare.
Att två så unga spelare dessutom kan göra prestationen tillsammans gör det så mycket större än om de tagit draghjälp av etablerade stjärnor.
Samtidigt vet jag inte exakt vad vi ska dra för slutsatser ännu av vad de gjort i La Riojas. Padeln vi får se där är så snabb att det nästan liknar en annan idrott än det vi i normala fall får se på World Padel Tour och Premier Padel. Jag vill nog se paret göra resultat under vanliga förhållanden, där smasharna inte flyger som satelliter.
Men det som ändå imponerar oerhört är respektlösheten. Det är ju inte direkt några små namn de plockat ner i den här turneringen och de har egentligen inte darrat till en enda gång. Det är precis som att de befinner sig i en trance och ännu inte förstått vad det är som händer och vad de har åstadkommit.
Att Augsburger avslutade matchen med en backhandknack halvvägs upp på läktaren var bara helt i linje med lagets attityd.
Valentino Libaak blev i dag den yngste genom tiderna att spela en kvartsfinal på WPT.
I morgon blir han den yngste genom tiderna att spela semifinal.
Och på söndag kan han mycket väl spela final. För det är väl ingen som tror att det här paret inte ska kunna besegra gamle Lamperti och Beluatti.
Det är galna tider vi lever i.
Johan Håkansson
