Den familj som äger och kontrollerar World Padel Tour är också ägare till det spanska ölet Estrella Damm, något som varit svårt att undgå om man befunnit sig i padelkretsar. Vi är nog många som också låtit en Estrella slinka ner efter ett padelpass i den spanska värmen genom åren.
Varför nämner jag då detta?
Jo, för i kriget om framtidens padel verkar det mesta vara tillåtet – även att attackera källan till pengarna.
Men med det sagt så är det också hög tid att vi också börjar titta lite historiskt.
Att just Qatar-miljardären Nasser Al-Khelaifi nu går ut och säger ”spelarna blir utnyttjade av ett ölföretag” får mig att helt plötsligt vilja ta lansen och springa ut till försvar för WPT.
Visst, WPT har och har haft många brister, det råder det inget tvivel om. Vi kan också diskutera hur sunt det är att den ledande världstouren ägs av just ett privat företag.
Men med det sagt så är det också hög tid att vi också börjar titta lite historiskt.
World Padel Tour dök upp på scenen 2013 och konkurrerade då ut den tour som dittills varit dominerande – Padel Pro Tour. Hur gjorde man det? Jo, genom att erbjuda bättre prispengar och bättre villkor, en proffsigare tour helt enkelt.
WPT – och Estrella Damm - har sedan dess dragit ett enormt lass för att föra sporten framåt. Framför allt har de sponsrat spelare på löpande band. Många har genom åren haft just Estrella Damm på bröstet när inga andra sponsorer verkade finnas och jag tvivlar på att de spelarna kände sig särskilt utnyttjade då.
Men framför allt ska vi backa bandet till 2018 då den första WPT-tävlingen i Båstad spelades. Ni som var där minns kanske hur kaotiskt det var. Den monegaskiske miljardären Fabrice Pastor lanserade då sina planer på en ny världstour och den ena världsspelaren efter den andra lade ut inlägg på Instagram med texten: ”Monte Carlo – I am in”. I spetsen stod Paquito, Galan och några till av världsspelarna.
Samtliga spelare som lovat Pastor att spela på den nya touren tvärvände och valde att stanna hos WPT
WPT var där och då rejält skakat. De pratade med spelarna, både individuellt och i grupp, och lyssnade på vad spelarna hade för krav.
Och vi minns ju alla hur det slutade.
Samtliga spelare som lovat Pastor att spela på den nya touren tvärvände och valde att stanna hos WPT. Varför? Givetvis för att WPT gick med på i stort sett alla krav som spelarna ställde. WPT:s motkrav var att spelarna skulle skriva under femårigt avtal, för att trygga tourens satsning de kommande åren.
Jag vill poängtera att det knappast var någon som tvingade spelarna att skriva på det här kontraktet. De gjorde det frivilligt för att de helt enkelt tyckte att det var det bästa att göra.
Nu har tre av de fem åren passerat och nu vill spelarna helt plötsligt bryta kontraktet. Anledningen är att en viss Nasser Al-Khelaifi dykt upp på scenen och vill starta en ny tour tillsammans med FIP. Och de vill inte vänta dessa två år på att få se storstjärnorna på sin nya tour.
Därför pågår just nu ett vapenskrammel. Spelarna har attackerat WPT, FIP:s president Luigi Carraro har attackerat WPT och nu gör Nasser detsamma.
WPT sitter än så länge hyfsat lugnt i båten och hänvisar till rådande kontrakt och är tydliga med att det blir juridik och stämningar om spelarna bryter mot det.
Nasser Al-Khelaifi var själv åtalad 2020 för att ha mutat Fifas förre generalsekreterare.
Nasser Al-Khelaifi var själv åtalad 2020 för att ha mutat Fifas förre generalsekreterare Jerome Valcke. Han riskerade då fängelse.
Han var även misstänkt för korruption i samband med att Qatar fick friidrotts-VM.
Lägger man ihop det med att FIP i många år varit omgärdat av mutrykten gällande placeringarna av VM både i Paraguay och just Qatar så får man ju inte direkt hallonsmak i käften.
Men pengar luktar ju som bekant inte. Därför gråter nu spelarna över det kontrakt de så gladeligen skrev under och därför får WPT nu veta att detta ölföretag förolämpar och kränker spelarna.
Det känns inte rättvist och inte heller värdigt. Men min känsla är att det här kriget bara har börjat. Och vart den här säsongen tar vägen det vet faktiskt ingen.
Johan Håkansson
