Vi är många som så smått börjat tvivla på om Bea Gonzalez ska kunna bli den där nya världsettan som så många spådde för ett par år sedan.
Men kanske, kanske börjar det lossna på allvar nu. Segern i semifinalen över världsettorna Gemma Triay och Alejandra Salazar var minst sagt imponerande.
Vilket innebär att alla de stora elefanterna tvingats säga farväl till Danmark nu, vilket är rent sensationellt.
Kanske är det den långsamma banan i Royal Stage i Hilleröd, eller så är det det täta tävlingsprogrammet som nu börjar ge utslag. Kanske orkar inte stjärnorna mobilisera nödvändig kraft inför varenda tävling när de i princip avlöser varandra.
Det lär säkert diskuteras att alla finalseedade paren missade finaldagen i Danmarks WPT-turnering.
Första superlaget att åka ur var Ari Sanchez och Paula Josemaria. De följdes kort senare av Juan Lebron och Ale Galan. Senare på kvällen var det även färdigspelat för Paquito Navarro och Martin Di Nenno.
Kvar till semifinalerna fanns bara den största favoriten av dem alla: Gemma Triay och Alejandra Salazar. Men deras möte med Bea Gonzalez och Marta Ortega utvecklade sig snabbt till en mardröm.
Triay hade svårt att få död på bollen, hennes fruktade viboras och volleys fiskades upp av en Gonzalez i högform och i takt med ökad frustration rann poäng och games iväg.
Första set slutade smått förnedrande 1-6.
Det andra blev betydligt tuffare. Mästarinnorna visade ändå stolthet och beslutade sig för att kriga om varenda boll på den långsamma mattan, vilket gav publiken långa och ofta spektakulära poäng.
Det slet hårt på spelarna och en som började mattas var Bea Gonzalez, som fick massor av bollar. Men det unga stjärnskottet stod upp och tack vare ett par vunna golden points i egen serve kunde de följas åt till 5-4.
Då kom breaket. Salazar missade sitt favoritslag forehand på golden point.
Äntligen får vi se Gonzalez och Ortega i en final - och paret har helt klart att ta hem titeln i Danmark. Vi får hur som helst ett nytt segerpar för året - då även de lag i den andra semifinalen jagar årets första titel.
Johan Håkansson
