Finalen vanns märkligt enkelt av Ari Sanchez och Paula Josemaria med 6-1, 6-1 och det var nog inte bara kommentatorerna Peter Jihde och Sofia Arvidsson som undrade om allt verkligen stod rätt till med Gemma Triay.
Men det var inte bara hennes overhead som var märklig i den här matchen.
I början av andra set hände något man kanske ser på motionsnivå någon gång – men i en WPT-final…
Vid 1-6, 0-1 klev Alejandra Salazar fram för att serva. Vilket hon gjorde i gamets två första poäng.
Men vid 15-15 klev helt plötsligt Gemma Triay fram för att serva. Man kunde faktiskt höra ett sorl och några visslingar från publiken som märkte att det där inte stod rätt till.
Triay fortsatte sedan att serva gamet ut.
Då kan man ju undra vem av de två som klev fram för att serva nästa gång - vid ställningen 1-2?
Jodå, det blev Gemma Triay igen. Ett game som för övrigt Sanchez och Josemaria breakade och sedan rusade fram till en av de mest överlägsna finalvinster vi sett på WPT någonsin.
En märklig match – på flera sätt.
Johan Håkansson
