Daniel Windahl och Calle Knutsson har inte spelat bra på sistone. Deras känsla har varit dålig som lag och nu har de tagit ett beslut att separera på World Padel Tour.
Då går de in på centercourten på EM och trycker upp självaste Javi Ruiz och Uri Botello mot väggen.
Två poäng ifrån att vinna första set.
Flera setbollar i det andra.
Det går inte att prata bort. Världsspelarna var ordentligt pressade.
- Det känns som att vi var fyra bollar ifrån, säger Windahl. Och det känns såklart jäkla surt. Ändå har jag en bra känsla att vi stod upp i alla moment. Det kändes aldrig som att de någon gång svepte oss av banan.
När jag frågade hur snabbt i matchen de kände att de verkligen kunde pressa spanjorerna svarade Windahl snabbt:
- Vid 2-2 i första set. Då kände jag att nu är det bara att ösa. De kunde missa. De var mänskliga.
Fyra bollar ifrån, alltså. Fyra bollar ifrån det överlägset största några svenskar någonsin har uträttat på en padelbana. Det är klart att det är stort.
I ett år tränade Calle Knutsson med stjärnan Javi Ruiz i Grananda. Knappast att han trodde att han en dag skulle hota Ruiz på ett EM.
Calle Knutsson känner Javi Ruiz väl från sin tid i Granada och säger att det var dubbla känslor att möta just honom.
- På ett sätt var det tryggt att veta mycket, men jag var också lite orolig att han verkligen ville trycka ner mig och få mig att veta sin plats.
Men det var inget snack. Windahl och Knutsson gjorde sin bästa match tillsammans – åtminstone utomhus. Och en känslan vill Knutsson bära med sig.
- Vi har inte haft en bra känsla på slutet. Nu var den tillbaka och det var en stor seger. Nu jobbade vi bra som ett lag och höll ihop defensiven.
Knutsson och Windahl ledde alltså med 5-3 i första sets tiebreak. Där försvann fyra bollar snabbt.
I andra set hade de setbollar vid två olika tillfällen. Vid en av dem slog Ruiz ett otroligt bra slag.
Men som sagt: för mig är det här, trots förlusten, en milstolpe. Varje gång svenskar tidigare har mött spanska stjärnor på mästerskap har det varit mer artighetskrossar. Ibland med 6-0, 6-0. Ibland med några vunna games. Men det har aldrig någonsin varit intressant.
Syrran Hanna och mamma Maria hejade galet intensivt på läktaren.
Nu var det inte bara intressant. Det var extremt spännande. Och det var så härligt att höra Calles syster Hanna och mamma Maria jubla och skrika på läktaren tillsammans med ett gäng svenskar.
Jag vet inte alls vad vi i nuläget kan dra för slutsatser av den här matchen. Men att svensk padel i sina bästa stunder befinner sig på en anständig världsnivå tycker jag nog vi vågar påstå.
Det ska bli väldigt intressant att följa framöver. Det tycker även Maty Marina - som bli Windahls nya partner på WPT. Läs mer om det i en separat artikel.
