Vi backar bandet till förra sommaren, till ett soldränkt Båstad och fullsatta läktare. Ett litet yrväder presenterade sig för första gången på allvar på den stora scenen. I par med portugisiskan Ana Nogueria tog sig lilla Paula Josemaria Martin hela vägen till final.
Men det var inte bara det. Det var mest sättet de gjorde det på.
Martin spelade en padel vi inte sett maken till på damsidan. Det var fräckt, tekniskt, vågat, spektakulärt och enormt avancerat. Hon kickade mot galler, hon kickade ut, hon slog dödande stoppbollar och var en fullständig tornado på banan.
Så fortsatte säsongen och man kan lugnt säga att Paula Josemaria var förra årets absolut största utropstecken vid sidan av Juan Lebron.
Så här vande vi oss att se Paula förra säsongen: leende och ofta vinnande.
Det ledde till att världsettan Marta Marrero slickade sig om munnen. Tänk att få ha den vänsterhänta tjejen vid sin sida.
Marrero gick så långt att trots att hon var världsetta så petade hon sin partner Marta Ortega för att bereda plats åt Paula Josemaria.
Säsongen började, Marta och Paula vann första tävlingen och de flesta räknade nog med att det skulle bli väldigt många fler titlar.
Men så kom pandemin och det vi har fått se sedan dess är något helt annat.
Paula Josemaria har spelat nervöst och hämmat. Hon har missat, missat och missat – och i takt med det har Marrero tappat tålamodet. Vilket hon visat med all önskvärd tydlighet med hela sitt kroppsspråk.
Detta har i sin tur lett till att Paula sett ännu mer stressad ut.
Vi var många som insåg att det lilla yrvädret skulle få behöva justera sin padel när hon skulle spela bredvid världsettan, bli lite mer strukturerad och disciplinerad, utan att för den skull tappa sitt spel.
Men det är tyvärr vad som har hänt. Paula har helt enkelt slutat vara Paula och allt vi har nu är en livrädd tjej och en sur världsetta som beter på ett helt igenom uselt sätt gentemot sin partner.
Vad vi fått se är en Marrero som inte ens tittar på sin partner när det går dåligt. Och när paret förlorade dagens semifinal mot Elisabet Amatriain och Patricia Llaguno uteblev till och med den obligatoriska kramen.
Om ni frågar mig är det inget annat än kvalificerad vuxenmobbning.
Och vad som gör mig så upprörd är att det faktiskt är Marreros starka vilja som gör att Paula står där bredvid henne. Det var hennes beslut och då är det fullt ut hennes ansvar.
Hon kan inte värva en ung tjej och sedan slänga henne under bussen på det mentala planet när det inte går som det var tänkt.
Det är rent beklämmande att se.
Paula Josemaria Martin har förvandlats till en rädd spelare bredvid den mäktiga världsettan Marta Marrero.
Visst, Paula har en stor del i ansvaret också, att inte spela med extremt små marginaler på viktiga bollar, men det är även Marreros ansvar att ustråla lugn och att inge förtroende, att säga de rätta sakerna i rätt ögonblick. Av detta ser vi inget.
En enkel lösning hade varit att paret redan nu går skilda vägar. Men det är faktiskt lättare sagt än gjort. Marta Ortega (i final nu i Madrid) lär inte återvända till Marreros sida i första taget. Och många av de övriga toppspelarna på forehandsidan är uppbokade, i några fall med sina partners även civilt.
Mer troligt är att Paula säger att nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer. Och att det på något sätt leder fram till en rockad.
Allra helst önskar man ju att paret ska bita ihop, att Marrero börjar bete sig som den lagmamma hon ska vara och att de får allt att vända.
Annars önskar jag en ny partner åt Paula, så att vi än en gång får se en leende spelare som än en gång kan charma padelvärlden.
Free Paula Josemaria Martin.
Det får bli min nya hashtag.
Johan Håkansson
