Inramningen är magnifik. Arenan och områdena bakom läktarna med alla montrar samt väl tilltagna ölserveringar garanterar fest och timmarna går av sig själv även om man inte sitter och tittar på matchen som pågår på centre courten.
En underbar inramning.
Damkvartarna under fredagen var jämna och långa matcher. Väldigt tydligt hur mycket Marrero saknade sin ordinarie partner, men samtidigt var inte Marrero bra nog att göra skillnad i matchen. Gång på gång kunde utmanarna Sanchez/Ortega bygga upp poängen på Tenorio och straffa Marreros svaga defensiv. Tyvärr duggade det lite för tätt med svaga perioder hos någon på banan för att matchen skulle fånga mig. Aris avgörande på matchbollen 2:26 minuter in i klippet nedan var dock en riktig pärla.
Vad är det då som är ”nja” i halvtid?
Herrturneringen har inte bjudit upp enligt mig.
Förutom kvarten mellan Godo Diaz/Luciano Capra och Stupa/Cristian i torsdags som tillslut blev riktigt underhållande och oviss efter väldigt svag inledning av Stupa så har inte herrmatcherna nått någon nämnvärd höjd såhär långt. Cepero/Grabiel mot Bela/Lima var avgjord efter att vi sett Bela spela kross med Grabiel i en boll. Dominansen var fullständigt total. Cepero är dock en härlig lirare och snidare som lite då och då ställde till det för Lima.
Maxi Sanchez flyger högt. Räcker det hela vägen?
Den absolut sämsta insatsen jag sett någonsin av ett topp-par stod Belluati/Galán för mot Maxi och Mati. Tror inte att de missat så många returer och förstavolleys sammanlagt på hela säsongen som de gjorde den knappa timmen de var på banan innan avrättningen var över via 6-1, 6-1 utan att Maxi/Mati behövde visa någonting. Folk lämnade läktaren och vi som satt kvar hade en rejäl ”tycka synd om känsla i kroppen”. Alla vi som spelar vet hur det känns när spelet rasar ihop. Dock vet vi inte hur det känns när det gör det inför en fullsatt arena på hemmaplan men det vet Belluati/Galán nu. Tråkigt avslut på en så stark säsong där de tillsammans gick från att vara rankade kring 50-sträcket inför till att nå den så extremt viktiga kvartsfinalseedningen.
Och sedan till den stora snackisen: Det var klart sedan tidigare att Paquito och Sanyo skulle gå olika vägar efter säsongen. Ryktet säger dessutom att de har direkt svårt förvarandra och det blev ju direkt uppenbart på banan. Ingen kontakt, två stora ego som spelade för sig själva och det var ofta de gick in framför varandra för att ta uppenbara bollar. Paquito la lobbar gång på gång 2 meter upp i glaset och såg bara så extremt ointresserad ut. Likaså Sanyo. Märkbart frustrerade på varandra fick de ut ungefär 50-60% av den nivån de har och det räckte för att ta kvarten mot Mieres/Lamperti till tredje set. Vid ställningen 4-3 (obrutet) sparkar Paquito iväg en boll (igen), något han fått både varning och poängstraff för tidigare i matchen, samt slår till sin väska. Det har inte framgått om även snack har varit en del i varningarna men sannolikt. Domaren dömer gamestraff till 5-3 och efter en lång tid av högljudda protester från en hetsig publik så kan Lamperti serva för matchen. Paquito lägger sedan misstänkt korta lobbar som Lamperti kan smasha undan och paret som egentligen borde hyllas för en fantastisk säsong har istället gjort bort sig rejält samt gjort mängder av padelälskare besvikna.
Paquito - varnad, poängstraff och gamestraff. Nej det där var inte snyggt.
Nu blickar vi framåt. Systrarna Alayeto är på tok för bra för de par som är kvar i damturneringen. På herrsidan väntar två otroligt intressanta semifinaler men tipset blir ändå att Bela/Lima får sin revansch från finalen senast i Bilbao på söndag. Och som jag skrivit förr. Lima är ett riktigt odjur på banan och skiljer sig från mängden.
Andréas Johansson
