19-åriga Alejandro Arroyo Albert från Valencia är rankad 65 i världen. Normalt för han en tillvaro på WPT långt ifrån rampljus och TV-sändningar, men de senaste två tävlingarna har han fått hoppa in bredvid jämnåriga Arturo Coello.
Som vi alla nog har koll på är samarbetet ytterst tillfälligt. Redan till nästa tävling ska Coello para ihop med självaste Fernando Belasteguin. Det vi ser nu var bara tänkt som ett litet äventyr, en parentes.
Men ungdomarna har uppenbarligen bestämt sig för att chocka padelvärlden i Lugo. I åttondelen slog de ut Maxi Sanchez och Luciano Capra i två raka set och när de i kvarten ställdes mot Pablo Lima och Agustin Tapia klev de in på banan som om de aldrig hade gjort annat än att avfärda stjärnor och ta sig till semifinal på WPT.
Första set var faktiskt utklassning. Men sedan kom Lima och Tapia igång. Paret drömde nog om att få avsluta sitt svajiga samarbete på ett snyggt sätt och lyckades mobilisera både fokos och klass för att dels ta det andra setet och sedan skaffa sig ett break i det avgörande.
Men när Tapia skulle serva för en plats i semifinalen vid 5-4 började konstiga saker att hända. Lima och Tapia spred bollar i alla väderstreck, blev breakade blankt och den chansen släppte inte Coello och Arroyo.
Arroyo har kämpat med att få spela huvudturneringen i år och har hoppat runt mellan lite olika partners. Att den 65-rankade killen nu är klar för semifinal mot självaste Juan Lebron och Ale Galan måste ses som en av de större sensationerna i WPT:s historia – även om det är en helt galen säsong där det mesta tycks kunna hända.
Och jag gissar att många TV-tittare förtjusades av 19-åringens smått vilda spelstil. Hans smash var absolut bland det hårdaste som skådats på touren. Det var som en blixt. Ett åsknedslag som mullrade. Till och med hans volley kunde förvandlas till stenhårda pistolskott.
Det var uppenbart att Coello trivdes vid hans sida. Coello svarade upp med några magiska backhandvolleys som mer påminde om smasha/knackar och som ställde Tapia fullständigt.
Ingressen skrevs lite skämtsamt, men ändå med en underton av allvar. För jag är nämligen inte säker på att Coellos samarbete med Bela blir mer framgångsrikt än det spel Coello kan visa upp tillsammans med sin jämnårige partner. Och även om det är en hyfsat svår bit kvar så måste vi ändå börja tänka tanken: Vad händer om de vinner hela turneringen?
För Lima och Tapia blev sista dansen tillsammans lika svängig och ojämn som hela säsongen har varit. Båda spelarna har en tendens att oförklarligt tappa spelet och det är faktiskt ganska sällan som de båda lyckas toppa sina prestationer samtidigt.
Det känns inte heller helt givet att allt ska lossna för Tapia bredvid Sanyo Gutierrez. Det kommer såklart bli en överdos av talang – men det kommer också finnas många komponenter som kan gå fel. Det är absolut ingen garanti för framgång när de två genierna ska göra det tillsammans.
Johan Håkansson
