Scenen efter matchbollen sa det mesta: Paqutio sprang rakt ut ur buren, hela vägen till hörnet av arenan och la sig raklång på marken: av glädje, lättnad och eufori. Sedan bar han omkring sin partner på ryggen. Det var så vackert det kan bli.
När Paquito och Di Nenno parade ihop inför den här säsongen kändes det så rätt. Di Nenno hade blivit en världsspelare och Paqutio behövde en nytändning efter ett trött och oinspirerat år tillsammans med Pablo Lima bland virus och helvete.
Men den här säsongen har knappast blivit vad de själva och vi andra hoppades på. Paquito och Di Nenno har inte räckt till. Det har saknats offensiva hot och i defensiven såg det länge otimat ut. Ett tag var paret helt uppenbarligen på väg att separera – men precis då kom en stor ljusning.
Sedan dess har de fortsatt gnugga på och jobba på sina svagheter. Paquito har ökat trycket och Di Nenno har insett att han måste vara mer än en maskin. Resultaten har blivit bättre och bättre och därför kommer inte den här segern som någon blixt från ovan. Långt därifrån. Paret har verkligen byggt, byggt och byggt – tills spelet helt enkelt var redo för att vinna WPT-titlar.
Det spel paret visat upp i Barcelona imponerar stort. De fick förvisso en fin resa fram – men var i slutändan det klart bästa paret.
Och då ska vi komma ihåg: senast Paquito vann en tävling på WPT var i mars 2020 – alltså ett och ett halvt år sedan. Di Nenno har aldrig vunnit någon titel på WPT.
Historien om Di Nenno skrevs så sent som förra veckan så den behöver vi inte gå in på på djupet igen: men han var med i en svår bilolycka i januari 2016 och då var det inte många som trodde att karriären skulle kunna fortsätta. Men Di Nenno har slitit sig en bandeja närmare världstoppen för varje år och nu när han är helt synkad med sin partner är han absolut en av världens 3-4 bästa forehandspelare.
Katten och Fede får kämpa vidare.
En rolig detalj i sammanhanget. Att Di Nenno fick möta just Juan Tello och Fede Chingotto i finalen måste ha känts lite extra. De är alla frå Argentina och tillhör samma generation och vann tillsammans junior-VM för lag.
Stackars Chingotto och Tello får vänta ytterligare på att vinna sin första WPT-final. De vann ju Las Rozas förra säsongen, men då blev det WO i finalen.
Di Nenno vet nu hur det känns och det var inte svårt att förstå alla känslor när han grät och hade svårt att prata sig igenom den traditionsenliga segerintvervjun. Det låg så oerhört mycket bakom orden - mer än vi andra kan förstå.
Johan Håkansson
