Säsongen börjar närma sig sitt slut och för varje tävling har den allt mer hittat sin kontur.
På damsidan har det länge varit rena djungeln där lag slagit varandra hit och dit och där titeln ”bäst i världen” skiftat i princip från tävling till tävling.
Men när vi närmar oss Mastersslutspelet på Menorca står det allt mer klart att Lucia Sainz och Gemma Triay varit det genomgående bästa laget – och vem i hela fridens dagar hade trott det inför säsongen?
Att de nu sitter på tronen beror på flera saker och skulle kunna analyseras på olika sätt, men i slutändan är det så enkelt som att Gemma Triay gör sitt livs säsong och att hon i match efter match ätit upp sina faktiskt mer namnkunniga motståndare.
Lägg till att Ari Sanchez dras med skada och att Marrero gått vilse i den här säsongen så har vi den världsordning vi har på damsidan.
På herrsidan är det enklare. Jag skrev inför tävlingen att Paquito och Lima hade en sista chans att rädda säsongen, men än en gång åkte de ut i semifinalen. Det är bara att konstatera att paret varit en stor besvikelse. Nu finns absolut spelet där, men det verkar si och så med både självförtroende och kemi.
Nu förlorade de fem raka golden points och missade en hel skottkärra full av breakbollar. De spelade strålande långa stunder – men på de stora poängen var det nattsvart.
Och ju längre säsongen pågått desto tydligare har det blivit vilka två herrar som äger padelvärlden. Två spanjorer som tagit touren med storm med både snabbhet och styrka.
Lebron och Galan har en sådan fruktansvärd maxkapacitet, men de har också fått en sådan respekt att de numera vinner även när spelet går lite på kryckor.
I finalen mot Stupa och Sanyo var de långt ifrån på topp – men de hankade sig kvar och när det verkligen skulle avgöras blev Stupa helt enkelt rädd.
Det får mig att tänka på hur en säsong kan utformas. Stupa och Sanyo inledde året med ett par brutalt svidande förluster (en mot just Galan och Lebron), vilket har definierat hela året. Det har varit motvind och uppförsbacke och flytet har liksom aldrig kommit gratis.
För Lebron och Galan har det varit precis tvärtom. De fick en brutal vind i seglen i samband med de extremt snabba turneringarna i Madrid i somras och har sedan dess kunnat rida på det.
Deras självförtroende är nu smått övermänskligt och det är det som gör att de kan ta hem en sån här turnering när de inte ens är nära att nå sin maxkapacitet.
Som vi sett tidigare under den här säsongen så svek Stupas nerver när det verkligen skulle avgöras. Galan och Lebron stod bara där som två skräckinjagande monster, vilket räckte. Stupa missade nyckelbollarna helt på egen hand.
Paret har nu sex segrar på årets tour – vilket är ett helt sanslöst facit. Vi måste gå till Bela och Limas största dominans för att i närhet hitta ett annat lag som vunnit lika mycket.
Och nu är det dessa herrar som är de jagade. Det är Lebron och Galan som angett tonen för framtiden och när nu lag är på väg att skapas inför nästa säsong så är det just det som alla har i målsökaren: att kunna besegra de som nu är snudd på oslagbara.
Johan Håkansson
