Att bli äldre är inte alltid så jäkla kul. Kroppen förändras. Det kommer smygandes, knappt märkbart - men till sist inser du att den inte längre mäktar med vad den en gång gjorde.
”Bela” insåg nog redan för ett par år sedan att hans tid som världsspelare var över. Kanske borde han även ha lagt av tidigare, men jag tror faktiskt inte att var så enkelt.
Dels sa hans enorma kontrakt med Wilson att han skulle fortsätta som spelare i X antal år till, men framför allt var det vad han lovade Premier Padel, den tour som han själv var ytterst drivande att få igång, att han skulle vara med under den första kompletta säsongen.
Den blev i ärlighetens namn sisådär för den store Bela. Många gånger har han åkt ut redan i första omgången, men det har även blivit några kvartsfinaler och ett par semifinaler i svagare P2-tävlingar.
Ingen skam – men ändå många mil ifrån den han så länge var.
Att ha en Bela som åker runt och får stryk i första omgångar är inte värdigt och därför känns det faktiskt befriande att tävlingen i Milano blir hans allra sista.
Nu är snarast frågan vilket par som ska bli historiskt genom att slå Bela i hans sista stora tävlingsmatch. Ska det rent av bli de portugisiska bröderna Deus som sätter stopp redan i Bela och Libaaks första match – eller blir det Javi Garrido och Lucas Bergamini i omgången efter?
Oavsett vilket lag det blir lär det följas av hyllningar och säkert många tårar. Och jag hoppas att Premier Padel har något riktigt minnesvärt redo för den stund då Bela har slagit sin sista boll på touren.
Själv känner jag mest en tacksamhet över att man under några år fick se honom när han fortfarande var som allra bäst.
Faktiskt är ett av mitt starkaste minne av Bela från den första WPT-tävling jag såg live. Det var i Malaga 2015 och Bela lyckades vinna finalen med Lima, trots att han uppenbarligen var skadad.
Det ska ju inte kunna gå, men det var så överlägsen han var under de åren. Tänk bara när hans partner Lima blev skadad och Bela plockade in den då drygt 40-årige Willy Lahoz som reserv - och vann två raka titlar ändå.
När Sverige för första gången anordnade WPT i Båstad 2018 var han fortfarande bäst.
Johan Håkansson intervjuar Bela efter segern i Båstad 2018 - då Bela passade på att utmana Zlatan - i boxning! Foto: Fredrik Emilsson
Jag har intervjuat honom flera gånger i samband med de stora tävlingarna, alltid lika proffsig och ödmjuk, och en av de mer minnesvärda skedde faktiskt spontant i en hiss på spelarhotellet i Malmö där han hann säga att tävlingen i Sverige var den överlägset bästa på hela året.
Ett annat magiskt minne är när han vann WPT Masters tillsammans med en ung Agustin Tapia.
Sedan kom skadorna och vägen utför var oundviklig – men gång på gång kunde han kortare perioder fortfarande visa vad som fanns där.
När han nu avslutar karriären är Fernando Belasteguin inte bättre rankad rankad än 20 i världen, men det räcker med att se hans siffror för att få perspektiv och en bild av vem han så länge var.
✅ I 16 raka år var han världsetta.
✅ Han har spelat 286 finaler och vunnit 230 av dem.
✅ Sex gånger har han vunnit VM-guld med sitt älskade Argentina.
Han är och kommer alltid vara legendernas legend i den här sporten, för evigt ohotad som den störste.
Och även om hans sista år varit motigt har han hela tiden behållit sin värdighet, karisma och aura. Man kan säga att han är padelns motsvarighet till Federer och Nadal. De är liksom de perfekta idrottsmännen.
Ser man till hur han var som spelare är det onekligen Nadal som är den naturliga referenspunkten. För precis som Nadal saknade Bela många saker, men var överlägsen i strategi och att få ut mesta tänkbara av vad som fanns i repertoaren.
Självklart kommer vi att sakna honom – men padeln har redan blixtrande stjärnor som har tagit över och något säger mig att Bela även i framtiden kommer att ha en ledande roll inom Premier Padel, dock vid sidan av banorna.
När Belas kropp behövde ungdomlig hjälp var han smart nog att lotsa först Tapia och sedan Coello till världstoppen.
Där kan han njuta av Coello och Tapia – hans lärljungar och fullt värdiga arvtagare.
En allra sista show väntar för geniet från Pehuajo.
Låt den bli värdig och minnesvärd.
Johan Håkansson
