Det är ju det som är den stora vitsen med dessa FIP-tävlingar på Bon Padel, att våra bästa spelare dels ska samla på sig FIP-poäng, men framför allt utvecklas och bli bättre på att möta spelare från Spanien, Frankrike, Portugal, Italien och andra hårdsatsande länder.
För det är skillnad. Att spela svenska tävlingar är också utmanande, men för att bli bättre på att möta nytt utländskt motstånd måste man utsätta sig för det. De svenskar som huserar i toppen på SPT kan varandra utan och innan och då spelar man mycket på att man oftast ”vet” vad som ska hända och vilka slag motståndaren är kapabel till. Dessutom spelar alla tämligen snarlikt.
På FIP finns det fler spelstilar och att möta par för första gången innebär att man dels måste lita på sitt eget spel, men framför allt vara snabb på att hitta den taktik som man tror är den mest framgångsrika.
Med det som utgångspunkt är jag nästan beredd att påstå att första FIP:en blev snudd på en succé. Det var flera av våra svenska toppspelare som visade att de blir allt bättre på att hantera dessa situationer, att möta två utländska spelare som man aldrig tidigare ställts emot.
Låt oss titta närmare på våra bästa par och se vad de åstadkom i helgen.
✅ Daniel Appelgren/Adam Axelsson
Unge Axelsson hade mångas blickar på sig denna helg eftersom det var första gången någon tävlade med Stigas hypade racket. Det är möjligt att det påverkade honom en del, men han visade också att han klarar av att hantera situationen.
Axelsson och Appelgren gjorde två fantastiska matcher som visar att de dels passar bra ihop som par men att de trivs förträffligt bra mot just internationellt motstånd.
I åttondelen besegrades åttondeseedade paret Cabeza/Rodriguez med 7-6 i avgörande set, där svenskarna pendlade enormt i prestaton, men där framför allt Axelsson avslutade enormt starkt då de lyckades vända 2-5-underläge.
Även i kvartsfinalen pendlade svenskarna mellan direkt dåligt spel till lysande då de pressade de blivande slutsegrarna Collado/Santigosa till 5-7 i avgörande set.
Det är en insats som verkligen kittlar, eftersom det visade att vår bästa 18-åring kunde mäta sig mot två av de bästa spanjorerna i samma ålder.
✅ Linus Frost/Albin Olsson
Helgens kanske största glädjeämne. Deras första tävling tillsammans och de var nog själva osäkra på hur det skulle kännas och vad utfallet skulle bli. Men tämligen omgående förstod Frost och Olsson att samarbetet verkligen fungerade och att den padel de vill spela tillsammans är minst sagt slagkraftig.
Att de slog ut tredjeseedade spanjorerna Pineda/Garcia i två raka set är enormt imponerande, en femstjärnig insats.
De var bra även i kvartsfinalen mot femteseedade spanjorerna Gonzalez/Garcia, men på den snabbare centercourten hade svenskarna för jobbigt i returgamen för att kunna vinna.
Totalt sett ändå en succéartad premiär för paret och jag skulle bli storligen förvånad om de båda inte lämnade Bon Padel med en riktigt go känsla, fast beslutna att ge det här samarbetet en rejäl chans.
✅ Willy Släryd/Per Hjalmarsson
Också en häftig insats. De började med att slå ut ett bra par (Barbosa/Nieto) och var sedan riktigt nära att slå ut ett ännu bättre lag (Belmot/Herrero) där de tog första set och sedan hade motståndarna på gaffeln även i det andra setet.
Tyvärr fick inte 17-årige Släryd och Hjalmarsson visa upp sig på centercourten, men det de gjorde på sidobanorna var enormt imponerande.
✅ Max Björkman/Milton Jonsson
Detta lag måste också nämnas. Efter en stabil seger i första rundan ställdes de mot det franska toppseedade laget Moreau/Bergeron och den insatsen var verkligen minnesvärd. Svenskarna pressade fransoserna rejält och hade flera setbollar i första set och bra lägen även i det andra.
Tyvärr var det lite orutin och kanske en del nerver som sänkte Björkman och Jonsson, men det är just därför dessa erfarenheter är så viktiga. De ska vara väldigt stolta över sin insats.
Även Pablo Figueroa och Viktor Stjern förtjänar ett omnämnande. Efter en ganska svag första omgång gjorde de två riktigt bra set (4-6, 4-6) mot slutsegrarna Collado och Santigosa och visade där att Stjern och Figueroa kan bli ett riktigt fint par i år om inte Pierre Bonfré mäktar med så mycket tävlande i år.
På damsidan var det som väntat två lag som stack ut åt det positiva hållet och visade att de både vill och ska tävla på den här nivån.
✅ Amanda Girdo/Carla Rodriguez
Toppseedade laget gjorde sin första tävling tillsammans, slog ut två spanska lag på väg till finalen, där det dock tog stopp mot det utmärkta franska laget Ginier/Touly. Att Girdo klarar av den här nivån och gillar att spela internationellt är ingen nyhet alls. Viktigast var att hon fick visa att hon startar 2024 på ett bra sätt.
✅ Linnea Björk/Ajla Behram
Svårbedömt lag. De hade en ganska lätt resa fram till kvartsfinalen, där de franska slutsegrarna väntade. Även den insatsen är lite svårbedömd. Första set var väldigt bra och Björk/Behram blev det enda lag som vann ett set över fransyskorna. Men sedan tog det tvärstopp. 2-6, 1-6, vilket inte riktigt var vad svenskorna hade hoppats på.
✅ Anna Viktoria Björkman Lind/Smilla Lundgren
Förtjänar definitivt ett ommämnande efter deras heroiska seger över ett spanskt par i en match som tog drygt 2,5 timmar. Det räckte till en kvartsfinal där det tog stopp mot Girdo/Rodriguez.
Egentligen var det väl bara Baharak Soleymani och Anna Åkerberg som vi hade hoppats på betydligt mer. Att de ganska klart åkte ut i första rundan mot ett finsk/spanskt lag var en besvikelse.
Sammanfattningsvis var det här en riktigt bra tävling för de svenska lagen. Vi hade två herrlag och två damlag i kvarten och om Appelgren/Axelsson lyckats ta sin kvart hade det varit en enastående succé.
Johan Håkansson
