Ser vi på startfältet i stort är det inte skräckinjagande alls. Dels är det många spelare som befinner sig i Paraguay för Premier Padel, dessutom avgörs en parallell FIP Rise i Malaga, som lockat en del spelare.
Alltså finns chansen för de svenska lagen att nå riktigt bra resultat och samla på sig fina FIP-poäng.
Men lottningen har verkligen inte hjälpt de oseedade svenskarna. Jag ska rada några exempel:
Linus Frost och Albin Olsson är kanske det svenska lag som på förhand har störst möjligheter att nå riktigt långt den här helgen. De ställs redan i första omgången mot fjärdeseedade Bram Meijer och Sten Richters, Hollands bästa lag.
Adam Axelsson och Willy Släryd har haft samma missflyt. De möter omgående tredjeseedade Julien Seurin och Manuel Vives från Frankrike.
Anton Andersson gör en intressant start tillsammans med argentinaren Exequiel Mourino. De får i andra omgången (om de går dit) möta andraseedade Pablo Castillo och Jorge Alfaro.
Det skulle såklart gå att hänga läpp över det här och se det som en riktig skitlottning.
Men jag väljer att se det precis tvärtom. För mig är det en drömlottning.
I början av juni ska Jonas Björkman ta ut sin EM-trupp till Sardinien och all logik säger att Björkman brottas med en hel del frågor in i det sista. Förmodligen bollar han ännu med namn och uppställningar för att få fram det absolut bäst lämpade laget.
Då är det perfekt att Frost och Olsson ställs mot Hollands ettor och att Axelsson/Släryd möter två fransoser som faktiskt skulle kunna vara ett tredjepar i ett franskt landslag.
Det är exakt sådana matcher som Björkman borde vara synnerligen intresserad av att se hur svenskarna spelar och hur de bemästrar situationen. Om jag vore förbundskapten hade sådana matcher haft ungefär dubbelt så stort värde som möten på SPT då svenskarna dundrar på varandra.
Att möta spelare man mött många gånger tidigare och som är kartlagda in i minsta detalj är ingenting du har någon nytta av på ett EM. Då gäller det att kunna möta andra typer av spelare och det är därför dessa FIP-tävlingar varit en så bra träning för svenskarna och som borde väga tungt för Björkman.
När jag blickar fram emot EM på Sardinien handlar allt egentligen om en enda sak: hur Sverige klarar av Italien, Frankrike och Portugal. Övriga länder bör vi helt enkelt slå.
Jag minns också hur det såg ut på senaste EM då Daniel Windahl och Simon Vasquez vann sina matcher mot både Italien och Frankrike, men där Sverige inte lyckades vinna några fler matcher mot dessa lag, vilket kostade oss medaljer.
Då fanns varken Linus Frost, Albin Olsson, Adam Axelsson eller Willy Släryd med. Det är en kvartett som potentiellt skulle kunna vara en förändring/förbättring jämfört med EM i Marbella 2021.
För det är det Jonas Björkman måste ta redan på: vilka spelare och vilka konstellationer har störst chans att vinna matcher mot de tre nationerna.
Tyvärr saknas Viktor Stjern och Daniel Appelgren i helgens FIP. De hade också behövt visa att de i dag kan slå internationellt motstånd. Tanken var att de denna vecka skulle träna utomhus i Marbella och spela FIP Rise där, men tyvärr fick Appelgren förhinder.
Helgens resultat kan absolut ge Björkman vägledning inför sina beslut. En fullträff skulle rent av kunna bli avgörande.
Därpå följer en SPT i Norrköping.
Sedan är det dags för förbundskaptenen att leverera sin trupp.
Johan Håkansson
