Varje år vid den här tiden brukar det handla om Antonette Andersson. Ända sedan 2015 då damerna för första gången fick tävla om SM-guld i Sverige har hon varit en av tävlingens absolut största profiler.
Tre gånger har hon vunnit: 2015, 2016 och 2019. Dessutom har hon varit i en rad finaler.
Men i år får hon följa tävlingen på avstånd, vilket har sin förklaring.
Hon berättar själv:
- I våras upptäcktes en knöl i mitt vänstra bröst vid en rutinmammografi. Efter en biospi visade det sig att det var en cancertumör i förstadiet.
Ett besked som skulle vara omskakande för vem som helst. Men Antonette Andersson bär dessutom på en sorglig familjehistoria.
- Min syster gick bort av bröstcancer för tio år sedan, säger hon.
Hur reagerade du på beskedet?
- Jag kände inte rädslan av att dö just då. Men det första jag tänkte var att jag inte ville att min familj skulle tvingas uppleva det jag fick uppleva under och efter min systers kamp mot bröstcancer. Att se den man älskar kämpa, lida, tyna bort och försvinna går inte att beskriva.
Antonette Anderssons tumör opererades bort i maj och i juni fick hon ta ett genetiskt prof, eftersom många i hennes släkt har haft cancer. Resultatet kom i slutet av juli och den visade att on hade BRCA1, vilket innebär att hon är i hög risk att få livmodercancer och ännu högre risk för bröstcancer.
- Jag tog beslutet att göra en bilateral mastekomi. Det gjorde fruktansvärt ont och gör fortfarande ont nu, trots att det är bättre. Man får inte använda överkroppen så mycket. Det gör ont om man andas, skrattar eller gråter och det behöver man ju göra under dessa omständigheter.
Ser du optimistiskt på framtiden?
- Ja, jag är tacksam att tumören upptäcktes över huvud taget. Och att den upptäcktes i tidig fas. Jag hade aldrig hittat den själv. Förhoppningsvis är det värsta över nu.
Hur känns det att få följa SM från sidan för första gången sedan 2015?
- Det känns helt okej. Jag har gjort det bra i många år och min hälsa är så mycket större än något annat just nu. Och jag gissar att svenska folket har tröttnat på att se mig i final år efter år, haha.
Tror du att du kommer tillbaka till tävlingspadeln?
- Det kommer att ta tid, men jag har döttrar som spelar och det är ju drömmen att få spela med dem och fortsätta gå på veteranmästerskap ihop med min man.
Du valde att vara öppen med det du gått igenom. Har du fått mycket stöd från padelfolket?
- Ja, det har jag. Jag var först tveksam till att dela med mig. Tänke att det är mitt problem och ingen annans. Men nu har många nått ut med pepp, stöd och kärlek. Och det värmer verkligen.
Johan Håkansson
