Allt började av en osannolik slump när de svenska padelprofilerna Emil Jungåker och Simon Staflund spelade en tävling på Mallorca av alla ställen. En spanjor ville helt enkelt kontrollmäta Simon Staflunds RS-racket av Simon Vasquez-modell. Racketen visade sig vara en dryg centimeter längre än det tillåtna 45,5 centimeter. Samma sak gällde Staflunds två reservracketar.
Det här gick de ut med i sociala medier – och vips hade vi veckans stora snackis i Padelsverige.
Men av allt att döma var det bara en ren slump att det var just svenska RS som hamnade i fokus. Det hade kunnat vara många andra märken.
Min kollega Martin Nilsson på Padel Direkt gjorde helt enkelt det enda rätta och smarta. Han stegade in i en affär och kontrollmätte många racketar.
Det visade sig att en rad modeller överskred den tillåtna gränsen. Stora mrken som Adidas, Siux, Varlion och Wilson hade alla toppmodeller som var längre än 45,5 centimeter.
Kontentan är solklar. Det råder en total djungel där ute. Racketar lämnar fabriker som helt enkelt inte följer regelverket och det var en ren och skär slum att ljuset hamnade på svenska RS.
För att nyansera bilden ännu mer så gick för övrigt RS modeller som används av Anton Andersson och Amanda Girdo under 45,5 centimeter.
Nåväl. Där är vi. Alla förstår att situationen inte är bra och med tanke på att SPT-domaren Hawler Rabun sagt öppet att inga racketar som är längre än 45,5 centimeter kommer att tillåtas för tävlingsspel så har vi hamnat i ett läge som helt enkelt inte är hållbart. Vi kan inte ha tävlingar där en rad spelare helt enkelt stoppas från att spela med sina racketar.
För ingen har självklart medvetet skaffat ett racket som är längre än det tillåtna, det förstår vem som helst.
Så då är frågan vad tusan som ska göras.
Som jag har förstått det tillåter de internationella reglerna en felmarginal när det gäller tjockleken på racketar på 2,5 procent. Varför det är så vet jag inte, men det känns som om det enda vettiga i det här läget är att åtminstone tills vidare tillåta en felmarginal även när det gäller längden. Då skulle faktiskt hela problemet vara ur världen.
Men på sikt hoppas jag att Emil Jungåker blir ihågkommen som personen som verkligen uppmärksammade det här och att det innebär att inte ett enda märke kommer att släppa ifrån sig några racketar som inte följer tillåtna mått. Säg att alla märken får två år på sig att åtgärda detta.
Så svårt kan det faktiskt inte vara. Och något säger mig att eftersom mycket inom padel är lite luddigt så har vissa märken helt enkelt utnyttjat det och tänjt på gränsen. Men om padeln ska bli en stor och seriös idrott kan man inte ha det så.
Det gäller mycket annat: bättre hawkeyeteknik, nolltolerans mot felaktiga servar – och SM som avgörs på banor som håller korrekta mått…
Padeln har fortfarande en resa kvar att göra.
Johan Håkansson