Den första upplagan av en World Padel Tour i Sverige är över. Segrande ur striden gick Javier Concepción tillsammans med Maty Marina efter en riktigt gedigen turnering.
Arrangemanget och Padel Crews insats dessa veckor har det skrivits och pratats en hel del om redan. Jag lämnar det så. Jag tycker det är så otroligt synd att eftersnacket efter en sådan här lyckad fest och milstolpe i svensk padelhistoria ska handla om besvikelser och relationer som inte är på plats. Men någonstans skvallrar det väl om digniteten på besvikelsen och underliggande problem.
Jag säger tusen tack för en helt fantastisk vecka, var stolta och njut av att ha levererat något stort. Sverige fick chansen på den stora scenen och tack vare Kims, Andrés och Andreas med medhjälpares insats är vi nu en del av WPT-karusellen istället för åskådare. Spelarna älskade det och vi som var på plats likaså. Tack.
World Padel Tour Challenger - Helsingborg
Till finalen. Jag har följt ”Concep” lite extra noga denna säsong då jag och Joel Christensen hade nöjet att skugga Manu Martin i Madrid när han tränade Concep en dag i februari. Säsongen började knackigt trots att han trappat upp allt ett steg med träning, coaching och fys. Men denna helgen kom betalningen för allt slit. Inlägget om dagen med Manu kan ni läsa här.
Det får mig också att tänka på vikten av att ha en coach. Någon som hela tiden påminner dig om var du är på väg när du tvivlar som mest. För att ändra i sitt spel kräver tålamod och långsiktighet. Förluster och träningar där det går tungt är hållplatser men inte resans stopp. De är lika viktiga som kvittona på framsteg. Till och med viktigare om man använder dem på rätt sätt. Och de behöver man hjälp med.
Manu berättade för mig att han har jobbat stenhårt med Conceps försvar sedan han fick honom som projekt. Det och att han skall variera tempo i sitt nätspel. Våga dra ner på tempot och inte alltid använda sin enorma tyngd. Därför är det så otroligt imponerande att se hur rörlig och tålmodig i försvaret han var. Även att han inte alls hade bråttom att avgöra utan litade på att lägga in en volley till eller en långsam bandeja i mitten. Vågade spela om bollen på ett annat sätt. Därmed var min ”inside” info i våra upp- och nersnack utan värde. För Conceps försvar var starkt nog att stå i mot toppseedade Grabiel/Moyanos taktik.
Stjärncoachen Rodri Ovide tillsammans med Maxi och Ramiro lyckades inte lösa pusslet i finalen.
Såklart är padel en lagidrott. Conceps partner Maty ”Magic” Marina var otrolig. Jag har läst mig till i någon intervju på spanska att denna veckan kom lite från ingenstans för honom då han inte gjort resultat eller fått spelet att lossna stora delar av 2017. Han hade inga förväntningar mer än att om de tog slitet så hade de en chans. Intressant från tävlingspsykologisk aspekt att en brutal formtopp kommer när man inte har några förväntningar. Avslappnad, ödmjuk kring sitt spel och införstådd med att man måste jobba för det. Det brukar ge maximalt fokus.
Matys andra tillslag i matchen är en stopp fh-volley ut genom dörren för Maxi Grabiel. Vad man än säger, så är en sådan start på en match så sanslöst viktig och skön att få. Efter det behövde han inte tveka på sin träff och han visar klart för sina motståndare att ”ge mig bollen så kan allt hända”. Väldigt obekvämt att möta. Concep/Marina var de som gick för det i början och kom in i matchen bäst. Därav också ett inledande break som de höll hela setet ut.
Moyano/Grabiel fick jaga exakt hela tiden och de blev krampigare och stelare ju längre matchen gick. De blev frustrerade när det inte släppte och till sist spelade de faktiskt, utifrån deras nivå, svagt. Men det kommer i princip alltid avgörande skede i matchen och då tänker jag inte alltid på de sista bollarna. Jämna och tighta bollar då spelet kulminerar. De som går vinnande ur de bollarna får ett stort övertag. Likadant i finalen. Vid 2-1 (on serve) i andra set kommer ett game som blir långt med några långa och ganska nervösa dueller. Till sist vinner Concep/Maty dessa och därefter rinner det på till 6-1. Så viktigt att ta dessa bollar och förvalta dem väl. Typexemplet är ju att vinna matchens duell men att bränna servereturen i nästa poäng. En poäng är värd exakt lika mycket oavsett hur man vinner den. Bjud inte bort något.
Detta var Conceps och Matys turnering och final. Och en sådan dag förtjänar man och når genom hårt slit, uthållighet, långsiktighet och rätt personer runt omkring sig. På och vid sidan av banan. För mig är det det vackraste med idrotten. När hårt slit betalar av sig och när de som knackat på dörren länge nog får till sin fullträff.
Javier Concepción efter semifinalen när han fick Johan att ändra uppfattning om Lebron.
