I förra inlägget nämnde jag zonindelningen på banan och hur man använder långsamma dropbollar, så kallade chiquitas, för att röra på motståndarna och kontrollera dem från försvarande position.
I detta inlägg fortsätter jag att referera till zonerna och resonerar kring lobben.
Zon 1-4 som resten av inlägget refererar till.
När du lobbar, vad är ditt mål?
Att lobba så djupt du kan för att motståndarna skall behöva backa hela vägen tillbaka och ni kan ta nät? Behöver inte vara fel men ni bör tänka på ett par saker:
1) Att medvetet försöka slå så djupa lobbar som möjligt (zon 4) medför också större risk för enkla misstag genom att du helt enkelt spelar med mindre marginal.
2) Returen ut från bakvägg kommer att ge er motståndare chansen att fortsätta ha initiativet i bollen via hård flack bajada från bakvägg (bajada är som en bandeja men efter retur från bakväggen), lobba tillbaka eller att slå en chiquita.
Även om ni har position i zon 1-2 och era motståndare är bak så är det inte detsamma som att ni har initiativet i bollen. Se klippet nedan på Paquito Navarro och hans ”cuchilla” från bakvägg.
Skönt retroklipp - redan för 5 år sedan var ”cuchillan” ett av Paquitos främsta vapen.
Om du istället siktar på att din lobb har servelinjen/slutet på zon 3 i längd så tvingar du din motståndare till att ta bollen i luften. Givetvis kan även den lobben släppas ner men då kommer studsen i banan att ske långt från bakväggen och ge en bollbana på väg ner när den går in i bakväggen och returen ut blir snål vilket inte ger motståndaren så många alternativ.
Denna längd på lobben har också andra fördelar:
✔ Det är betydligt svårare så långt bak i banan för den som blir lobbad att spela brant ner på fötterna om motståndarna väljer att rusa mot nät för att ta bandejan på volley.
✔ Den som blir lobbad kommer inte undan med en halvträff i smashen. I kombination med att motståndarna rusar fram mot nät så blir smasharen under press. Minsta fel och du är ”out”.
Om vi dessutom först kan få in motståndaren (som ska lobbas) i zon 1 med en chiquita och sedan lobba över motståndaren så är sannolikheten stor att ni inte får något som hotar mot er = ni kan röra er fram i banan och ta bandejan på volley och med det utmana rejält om nätet.
I klippet nedan från Vamos Padel hittade jag många godsaker som binder samman föregående inlägg (hittar ni här) och detta. Kolla hur killarna kontinuerligt rör sig över zonerna. Tempot är högt men den riktiga intensiteten och aggressiviteten är snarare i deras positionering (fotarbetet) än i slagen i sig. Lägg också märke till hur skickligt de kommer fram (i zon 3 och 2) och börjar att utmana om nätet när de får bollen att dippa ner under nätkanten. Sist men inte minst, i princip varje gång den spelare som blir lobbad av en ”för lång lobb” kan de utnyttja det och behålla initiativet i bollen eller till och med avgöra den.
Värt att nämna – 3 av killarna i matchen i klippet är under 20 år gamla.
Och ja, kvittret på plan är också värt att lägga märke till.
Gonzalo Rubio/Javi Garrido vs Jaime Muñoz/Coki Nieto – titta extra på den eviga kampen om nät.
Trevlig helg!
Andréas
