Jag tänker på hur förbundet har skött tillsättningen till de olika förbundskaptensposterna för våra olika landslag. Där förtjänar förbundet helt enkelt allra högsta betyg.
Som ni säkert kommer ihåg var bakgrunden turbulent. Efter EM i Portugal hoppade först förbundskaptenen Daniel Dios av sitt uppdrag. Kort därefter gjorde även kollegan Andréas Johansson detsamma.
De gjorde det i ett läge som var mer eller mindre kaotiskt, då Simon Vasquez blivit avstängd och där både han och hans kusin Pablo Figueroa aldrig mer skulle spela i landslaget.
Personliga låsningar hade uppstått och det är sånt som förbundet har tvingats ta hänsyn till. Det tog verkligen sin tid att lösa detta på ett sätt som kändes bra för alla inblandade parter. I drygt ett år stod vi faktiskt utan förbundskaptener, vilket i sak inte gjorde så mycket eftersom coronan stoppade allt vad mästerskap heter ändå.
Men när väl verksamhetschefen Calle Åkesson kunde börja presentera sina namn var det faktiskt sensationellt bra.
Jonas Björkman som förbundskapten är en genialisk lösning. Han har den pondus som behövs för en grupp som blivit upphaussade stjärnor på kort tid. Han har dessutom spännande erfarenhet från alla sina år i Davis Cup-sammanhang och vet exakt vad som skiljer lagtävling mot individuell tävling. Dessutom kan han tillräckligt mycket padel och det han saknar kan han lätt få hjälp med.
Dessutom innebar Björkmans namn att Vasquez och Figueroa mer än gärna spelar i landslaget igen.
Mari Andersson är också ett superbt namn. Själv var jag i mina tankebanor lite inne på Anna Svedenhov, men Andersson är ännu mer logiskt. Hon har stor tränarerfarenhet och har dessutom själv spelat viktiga mästerskap för svenska padellandslaget. Även hennes pondus är stor och det känns helt rätt att damlandslaget får en kvinna som styr.
Att Andréas Johansson ska fungera som landslagets chefstränare är också en perfekt lösning – inte minst med tanke på vad som presenterades i dag.
Johansson blir nämligen förbundskapten för juniorlandslaget och det är därför han blir en så viktig brygga mellan nutiden och framtiden. Att det finns någon i landslagsorganisationen som har blicken riktad åt båda hållen är jätteviktigt.
Nu kommer Jonas Björkman att få en rekordsnabb utbildning i allt spännande som sker på ungdomssidan och om vilka namn som är på väg att bli aktuella för ett kommande A-landslag. Jag kan också tänka mig att det byggs broar mellan A-landslagen och juniorlandslaget, att de får träna tillsammans och så vidare. Allt detta är jättebra.
Johansson får dessutom hjälp med juniorerna av Fredric Bengtsson och Joel Christensen och här gissar jag att Johansson har fått handplocka. Bengtsson har betytt allt för uppbyggnaden av vårt juniorlandslag och Christensen är en högst kompetent ledare.
Summa summarum: våra landslag hade knappast kunnat vara i bättre händer. Det här är närmast att betrakta som ett dream team. Särskilt när de flesta av våra toppspelare nu har så bra träning veckovis. Då är det inte sådana detaljer som behövs i landslaget. Det behövs ingen spansk guru som kan rätta till fötternas position i försvarsarbetet.
Svensk padel utvecklas väldigt bra och snabbt på alla plan och det är med största intresse som vi nu får följa våra bästa i WPT. Redan i premiären i Madrid med start den 4 april kommer minst fyra svenskar att spela: Daniel Windahl, Calle Knutsson, Simon Vasquez och Baharak Soleymani.
Men frågan är om inte mästerskap med landslagen är det som kittlar allra mest just nu. Där får vi återkomma om hur det blir i år.
Johan Håkansson
