Det var länge sedan jag skrev ett inlägg och tanken var att min ”comeback” på bloggen skulle handla om mitt eget tveksamma spel och att jag spelar mycket mindre nu än tidigare - men jag kände mig helt enkelt manad att skriva om något annat.
Nämligen Loobas.
Padeln kom till Västervik 2017. Rickard Detterberg startade den första hallen i den lokal där Electrolux hade gjort dammsugare före min tid i Västervik. Så här i efterhand önskade vi alla att vi hade kommit på den idén, men Rickard gjorde det. Vi blev alla bitna och det där känner nog de flesta igen. Att spela 22.30 en tisdag kväll var inget att gnälla över. Det var snarare en lyx att man lyckades få en tid. Min kompis Padelfotografen var alltid ute två veckor i förväg och bokade de bästa tiderna så fort de släpptes.
I Västervik fanns det en kille vid namn David Appelqvist, som vi med tiden skulle komma att känna som ”Loobas”, rolig att spela med men det var ju många andra med. Han vågade starta upp Sveriges minsta padelhall med en enda bana (som nu även har en bana till). Gud ska veta att det fanns större planer för hans verksamhet, men annat kom emellan och intresset i Västervik och Sverige har minskat sen toppen under pandemin.
David var till en början en omtyckt profil i Västervik, men hans namn skulle sprida sig ut över Padelsverige. Han skaffade kontakter överallt och snart visste ”alla” vem Loobas var.
Han är inte i första hand känd för sitt padelspel, utan för vem han är som person. Han skapar lätt kontakter och partners överallt samt att hans energi aldrig tar slut. Skulle jag välja en spelare att spela en match med så skulle det vara Loobas. Han är alltid bra, säger inga negativa saker och är en underbar människa. Har han en svaghet så är det, precis som jag, att han har en lite svag backhandvolley…
Loobas öppnade Sveriges minsta padelhall i Västervik.
I veckan fyllde Loobas 50 år och i dag ska det firas. Vi startar dagen med lite padel 12-14. Sedan blir det åka av. Helt ärligt känner jag inte Loobas jättebra, men som jag skrivit tidigare så har han ändå betytt mycket i mitt liv. När han skulle öppna Sveriges minsta padelhall så ringde han mig och sa att han behövde en bild att sätta upp i vepan som skulle inreda Västerviks gamla panncentral. Varför ville han det? Jag hade ju bara skapat ”Padelpappan” som en lite rolig sak. Dock ville jag bidra till Min Stora Dag och det tänkte jag skulle passa bra i Loobas tänk.
Jag skickade över en bild och när hallen var klar så hade jag en av de största bilderna och med tillägget ”Min stora Dag”.
Loobas är en person med stort hjärta och glöd.
I början av mitt padelspelande och hela den här padelpappansaken satte Loobas ihop mig med honom, Jennie Dacke och Anna Wiström. Vi skapade en gemenskap som jag sällan känt i livet och som jag uppskattar så mycket. Vi spelade padel ihop, gärna med hög musik och partade som bara den. Helt plötsligt blev vi gänget som hade en helt vanlig tisdag i GPC (Gertrudsvik padel Court) vilket innebar padel, mat och dricka. Att plötsligt få nya vänner i min ålder är inte vanligt.
Och vilka var det som klev fram när jag själv drabbades av svåra tider (läs separation)? Såklart var det dessa tre och för det är jag evigt tacksam.
Gänget som blev vänner för livet - och som ställde upp när jag själv drabbades av tuffare tider.
Loobas, idag tänkte jag hålla ett tal till dig, men det får bli via den här vägen. Jag tycker du är otrolig som person. Du är alltid sugen på nya äventyr och är en man som vågar drömma och ser inga konstigheter att helt plötsligt bara dra till Dubai för att spela en turnering och besöker Spanien oftare än de flesta.
Väldigt många i Padelsverige vet vem du är och tycker om dig. Du är en otrolig människa och jag skulle vilja ha mer av dig i mitt liv. Det finns alldeles för få av dig i vårt land.
Loobas, du är en av de stora.
Padelpappan
