Efter ett långt uppehåll väcker vi liv i bloggen igen. Det har varit fullt upp och även lite skrivkramp. Hösten har verkligen kommit till vårt land och finns det någon som är bättre på att beskriva hösten bättre än Winnerbäck i hans låt Söndermarken,
”Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer, klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar och det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost och löven ligger klistrade mot marken. Gråvita skyar, tandläkarväder, nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan. Och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar ser jag när jag blundar och nånstans där så blev jag den jag är nu” 
Jennie Dacke - en av alla i det nya padelgänget som ger härlig gemenskap.
Den låten blir jag aldrig less på. Musik och padel hör verkligen ihop för mig och vid viktiga matcher är det alltid pepmusik som gäller och ibland kör vi även musik i hallen när vi lirar i Sveriges minsta padelhall.
Musiken har även betytt mycket för min padelgemenskap som jag funnit under året. Jag har på något sätt hamnat i ett underbart gäng som gärna spelar padel ihop men som ännu hellre festar ihop och dansar loss ihop. Vi har alltid turnering men det det är efterfesten som är det viktiga och där vi lägger vårt fokus. Jag kände knappt dessa människor innan och nu har vi blivit en underbar grupp som har storslagna planer på gång. Det är ju detta som verkligen är det bästa med padel, gemenskapen som skapas och möten med nya människor. Apropå gemenskapen så fick jag i somras hänga med Padel Mundo under Padel Mundo Open som blev två kvällar som jag rankar som två av årets höjdpunkter. Vi hade det magiskt och jag och Loobas fick stå som segrande laget i den omtalade matchen mot Padel Mundo.
Håkis och Hussen fick stryk i somras av mig och Loobas.
Runt om i Sverige köps hallar upp av några bolag och även hallen i Västervik är såld till en av dessa aktörer. Jag kanske är gammaldags men jag gillar de små hallarna som drivs av eldsjälar. Rädslan finns att allt det personliga försvinner och att det bara kommer blir spel i hallen utan engagemang och hjärta. Det är ju det personliga jag gillar men så här fungerar marknaden och framförallt nu när sporten padel växt så oerhört.
Känslan i Västervik är att det inte spelas lika mycket nu som förr och det är betydligt lättare att kunna boka en speltid. Får signaler om att det ser ut så på fler ställen runt om i landet. Kanske har det kommit lite höst i Padelsverige nu när corona lugnat ned sig. Jag känner även själv att jag inte spelar lika mycket som innan. Kan dock bero lite på att jag hade väldigt mycket på jobbet för ett tag sedan och kroppen började säga ifrån. Fick ett wake up call och insåg att det inte är klokt att stressa så mycket och äta så dåligt. Spelade en del padel på dagtid som ofta föranleddes av ingen frukost eller lunch och att jag sprang in till hallen för att kunna spela. Tog en padelpaus på någon vecka och innan pausen var formen väldigt god. Nu försöker jag hitta tillbaka till formen men jag hamnar längre och längre ned i gruvan och spelet fungerar inte alls just nu. Som vanligt letar man fel i materialet så jag byter runt friskt nu i min rackarsenal men inget verkar hjälpa. Det gäller att ha tålamod för jag kan ju spela spelet. Hoppas att det lossnar snart.
För något år sedan slutade jag spela i den lokala serien och många av de bästa i stan spelar inte längre någon officell serie. Jag fick dock en rolig inbjudan för någon månad sen. Vi är nio killar som satt ihop en egen americanoserie där man spelar med och mot olika varje gång. Pepsi Open är nu enligt egen utsago stadens hetaste serie. Jag har spelat två matcher och har inte rosat marknaden direkt och till veckan väntar 2 nya omgångar. Sjukt roligt då alla man spelar med är duktiga och framförallt trevliga. Man vet innan att alla matcher kommer bli roliga och riktigt roligt att känna tävlingskänslan igen.
Padel på TV och stream är verkligen hela tiden just nu och jag kan börja känna att man nåtts av en mättnadskänsla och inte känns lika spännande nuförtiden. Man har nog blivit alldeles för bortskämd med detta och även WPT har spelat väldigt mycket. Det är ju även så att övriga samhället öppnat upp så det finns mycket annat man vill se och uppleva.
Just nu skiner solen in i vardagsrummet och söndagspadel väntar. Frost är på ingång och snart är vintern här. Jag hoppas att formen snart är åter och hoppas att min stabilitet snart är åter på banan. Väl mött i mörkret/Vamos.
/Padelpappan
