”Suspekt” är ett ord jag gärna slänger ur mig hej vilt - inte minst i padelsammanhang och absolut INTE minst under de senaste fyra månader där endast en helg varit fri från tävling i jakten på rankingpoäng.
I en sport där alla kan inkluderas (vilket i sig är superhärligt) kan personligheter och sportkulturer krocka så ofta att det rent av är vardag.
Tidigare tennisspelare slänger ur sig pikar, tidigare fotbollsspelare tjoar som om de deltog i klacken och de som inte har någon idrottslig erfarenhet alls tjurar och skyller förlust på motståndet.
I Svenska Padelförbundets tävlingsbestämmelser avsnitt 4.9 står det att; spelare ska bete sig sportsligt både på och utanför banan att spelare bestraffas enligt poängstraffsystemet för osportsligt uppträdande om han/hon:
▪ våldsamt eller i vredesmod kastar eller sparkar racketen eller slår med denna mot väggar, nät, domarstol eller annan utrustning.
▪ våldsamt eller i vredesmod slår, kastar eller sparkar bollar. o högljutt använder svordomar eller grova ord.
▪ uppträder oanständigt genom yttrande eller gester.
▪ förolämpar eller brukar våld mot eller framför hot om våld mot funktionär, motståndare, medspelare eller åskådare, oavsett om det sker med ord eller tecken.
▪ vägrar att följa domarens anvisningar.
▪ uppträder osportsligt i övrigt, t ex genom att håna eller psyka motståndaren med ord eller gester, förstöra utrustning, snyta sig eller spotta på banan, eller hetsa åskådare mot motståndaren eller funktionär.
Problemet med ovan är att allt är skrivet i lösa termer och lämnar stort utrymme för egna tolkningar. Likaså är (let’s be honest) vissa spelare känsligare än andra. Vart går gränsen mellan tändning och ”psykning”?
Under SPT 3 i Borås fick både jag och publik tillsägelser av motståndet om att ”det är dålig stil att fira” - i ett sammanhang där vi hade vunnit poängen. Likaså blev vi utfrågade i omklädningsrummet efter en match i en annan tävling varför vi inte gav motståndet mer komplimanger och beröm under matchens gång. Spelaren i fråga visste nämligen inte om hon ”hade spelat bra eller dåligt”. ”Suspekt”, tyckte vi.
Om spelare uppträder ”osportsligt” har tävlingsledare/matchövervakare rätt att bestraffa spelare enligt poängsstraffskalan:
• Vid första förseelsen: Varning
• Vid andra förseelsen: Poängförlust (Poängstraff)
• Vid fjärde förseelsen: Matchstraff
• Grov förseelse: Om en mycket grov förseelse sker, fysisk eller verbal, kan domaren/matchövervakaren redan vid första förseelsen, diskvalificera spelare/par. De får då inte slutföra matchen och diskvalificeras även från annan klass under samma tävling.
Varningar ska alltid rapporteras till Svenska Padelförbundet i tävlingsmallen. varningar ackumuleras under kalenderår. Efter 4 varningar under kalenderår går ärende till Svenska Padelförbundets Tävlingsvertikal och lämpligt straff utdöms.
Lämpligt straff kan vara avstängning. Längden på avstängningen kan variera beroende på hur allvarliga respektive förseelse har varit. (Dock har flera spelare passerat sistnämnda utan någon som helst konsekvens).
Sport och idrott för mig är mer än bara matchen. Det är också den mentala biten och energin man kan bygga ihop tillsammans som lag, krigandet vid motgång och firandet vid medgång. Jag är inte superberörd vad motståndet gör på andra sidan nätet men
anser att om jag påverkas är det ju något JAG och mitt ”zen” bör jobba på. ”Sounds like a you-problem and not a me-problem” som jag svarade damen i omklädningsrummet. Likaså har jag en partner som bara blir bättre och bättre ju mer hon kokar på
banan - något vi ofta driver om och kanske även medvetet framkallar (Inte allt för sällan redan vid 0-15 i första gemet).
Liksom all annan idrott kräver padel att man lägger mycket tid åt träning på banan, äta hälsosamt, träna kondition och styrka, vila och så vidare i hopp om att uppnå en bättre version av dig själv. Det är tuffa bitar men också grundläggande.
Och då återstår den ännu tuffare biten: Den mentala aspekten som leder vägen för kroppen. Hur många känner vi inte som är fantastiska i sin idrott på träning men som inte får ut samma prestationer under tävling? Och hur gör man för att bli sitt bästa jag på kommando? I mitt fall kan jag lätt stirra mig blind på seger och har väldigt lätt att dra paralleller på min egen prestation och förluster. Som vinnarskalle är ens bästa inte nog om det inte leder till resultat och seger. *skriver ”självutveckling” på min to do-list*
Länge och väl har mognad för mig varit att acceptera att man inte klickar med alla människor och därmed undvika dessa till varje pris. Dock har jag upptäckt att ju äldre jag blir desto nyfiknare blir jag på dessa människor. Man hatar ju inte en adrenalin-kick med jämna mellanrum och bra dagar så lär jag mig också något. Man vinner mycket på att bara fokusera på sig själv och sin partner men låt oss vara ärliga; påverkas sedan motståndet av det är det bara en bonus (c´moooon).
Ta hand om er!
I en sport där alla kan inkluderas (vilket i sig är superhärligt) kan personligheter och sportkulturer krocka så ofta att det rent av är vardag.
Tidigare tennisspelare slänger ur sig pikar, tidigare fotbollsspelare tjoar som om de deltog i klacken och de som inte har någon idrottslig erfarenhet alls tjurar och skyller förlust på motståndet.
I Svenska Padelförbundets tävlingsbestämmelser avsnitt 4.9 står det att; spelare ska bete sig sportsligt både på och utanför banan att spelare bestraffas enligt poängstraffsystemet för osportsligt uppträdande om han/hon:
▪ våldsamt eller i vredesmod kastar eller sparkar racketen eller slår med denna mot väggar, nät, domarstol eller annan utrustning.
▪ våldsamt eller i vredesmod slår, kastar eller sparkar bollar. o högljutt använder svordomar eller grova ord.
▪ uppträder oanständigt genom yttrande eller gester.
▪ förolämpar eller brukar våld mot eller framför hot om våld mot funktionär, motståndare, medspelare eller åskådare, oavsett om det sker med ord eller tecken.
▪ vägrar att följa domarens anvisningar.
▪ uppträder osportsligt i övrigt, t ex genom att håna eller psyka motståndaren med ord eller gester, förstöra utrustning, snyta sig eller spotta på banan, eller hetsa åskådare mot motståndaren eller funktionär.
Problemet med ovan är att allt är skrivet i lösa termer och lämnar stort utrymme för egna tolkningar. Likaså är (let’s be honest) vissa spelare känsligare än andra. Vart går gränsen mellan tändning och ”psykning”?
Under SPT 3 i Borås fick både jag och publik tillsägelser av motståndet om att ”det är dålig stil att fira” - i ett sammanhang där vi hade vunnit poängen. Likaså blev vi utfrågade i omklädningsrummet efter en match i en annan tävling varför vi inte gav motståndet mer komplimanger och beröm under matchens gång. Spelaren i fråga visste nämligen inte om hon ”hade spelat bra eller dåligt”. ”Suspekt”, tyckte vi.
Om spelare uppträder ”osportsligt” har tävlingsledare/matchövervakare rätt att bestraffa spelare enligt poängsstraffskalan:
• Vid första förseelsen: Varning
• Vid andra förseelsen: Poängförlust (Poängstraff)
• Vid fjärde förseelsen: Matchstraff
• Grov förseelse: Om en mycket grov förseelse sker, fysisk eller verbal, kan domaren/matchövervakaren redan vid första förseelsen, diskvalificera spelare/par. De får då inte slutföra matchen och diskvalificeras även från annan klass under samma tävling.
Varningar ska alltid rapporteras till Svenska Padelförbundet i tävlingsmallen. varningar ackumuleras under kalenderår. Efter 4 varningar under kalenderår går ärende till Svenska Padelförbundets Tävlingsvertikal och lämpligt straff utdöms.
Lämpligt straff kan vara avstängning. Längden på avstängningen kan variera beroende på hur allvarliga respektive förseelse har varit. (Dock har flera spelare passerat sistnämnda utan någon som helst konsekvens).
Sport och idrott för mig är mer än bara matchen. Det är också den mentala biten och energin man kan bygga ihop tillsammans som lag, krigandet vid motgång och firandet vid medgång. Jag är inte superberörd vad motståndet gör på andra sidan nätet men
anser att om jag påverkas är det ju något JAG och mitt ”zen” bör jobba på. ”Sounds like a you-problem and not a me-problem” som jag svarade damen i omklädningsrummet. Likaså har jag en partner som bara blir bättre och bättre ju mer hon kokar på
banan - något vi ofta driver om och kanske även medvetet framkallar (Inte allt för sällan redan vid 0-15 i första gemet).
Liksom all annan idrott kräver padel att man lägger mycket tid åt träning på banan, äta hälsosamt, träna kondition och styrka, vila och så vidare i hopp om att uppnå en bättre version av dig själv. Det är tuffa bitar men också grundläggande.
Och då återstår den ännu tuffare biten: Den mentala aspekten som leder vägen för kroppen. Hur många känner vi inte som är fantastiska i sin idrott på träning men som inte får ut samma prestationer under tävling? Och hur gör man för att bli sitt bästa jag på kommando? I mitt fall kan jag lätt stirra mig blind på seger och har väldigt lätt att dra paralleller på min egen prestation och förluster. Som vinnarskalle är ens bästa inte nog om det inte leder till resultat och seger. *skriver ”självutveckling” på min to do-list*
Länge och väl har mognad för mig varit att acceptera att man inte klickar med alla människor och därmed undvika dessa till varje pris. Dock har jag upptäckt att ju äldre jag blir desto nyfiknare blir jag på dessa människor. Man hatar ju inte en adrenalin-kick med jämna mellanrum och bra dagar så lär jag mig också något. Man vinner mycket på att bara fokusera på sig själv och sin partner men låt oss vara ärliga; påverkas sedan motståndet av det är det bara en bonus (c´moooon).
Ta hand om er!
//Julia
