Danmark var nära att besegra Sverige redan förra året på NM, men förlorade då den tredje avgörande matchen, trots flera matchbollar. Sofia Arvidsson och Juni Sjöland blev då hjältar.
Men den här gången var inte Danmark bara nära – på hemmaplan gick man hela vägen, vilket givetvis är bra för tävlingen som sådan.
Danmarks stora chans låg i att få matcherna precis som de ville ha dem – det vill säga att deras tredje (och klart svagaste lag) skulle få möta Sveriges stjärnor Amanda Girdo och Linnea Björk.
Och eftersom Sverige av någon outgrundlig anledning aldrig verkar vilja göra något för att undvika detta så blev det precis så. Danmark kunde sätta sitt svagaste lag som ettor och därmed få exakt som man drömde om.
Det är faktiskt oerhört märkligt. Det hade räckt med att Björk och Girdo besegrat något av Danmarks två bästa lag så hade Sverige haft ett enormt läge att vinna titeln.
Girdo och Björk vann nu överlägset, men det var helt enligt danskarnas plan. För det var sedan lagmatchen började på allvar.
Först gick Gitte Haxen och Maria Rasmussen ut och besegrade Lisa Andersson och Hanna Börjesson och utjämnade lagmatchen till 1-1.
Därmed blev det en helt avgörande match. Än en gång var det Arvidsson och Sjöland som skulle försöka besegra det starka laget Simone Alipieva och Julia Wiese.
Svenskorna hade massor av chanser i en riktigt bra match, men det var danskorna som var starkast på de allra viktigaste bollarna och kunde vinna med 7-5, 7-5.
För svensk dampadel var det ännu en örfil. Att först missa EM-slutspelet och sedan guldet i NM är knappast ett smickrande facit.
Och att Sverige ställer upp laget dåligt har blivit en vana. Det har hänt flera gånger nu.
Det är också en ny situation när Sverige inte med viss självklarhet kan kalla sig för bäst i Norden längre.
Johan Håkansson
