Förra året var det en skräll. Rutgersson och Appelgren parade ihop alldeles innan tävlingen och fick inte ihop sitt spel förrän SM närmade sig kvartsfinal. Men då jäklar stämde allt och när de i finalen slog självaste Windahl och Vasquez var det en av SM-historiens största knallar.
I år var situationen snarast den motsatta.
Appelgren och Rutgersson har hunnit spela ihop sig som par. Och i och med att många landslagsspelare saknades i årets SM (Axelsson, Vasquez, Olsson, Windahl och Frost) kom de till Norrköping som förstaseedade och stora favoriter.
Och länge såg det ut som om helgen skulle sluta lika behagligt som den varit.
Utan att göra något väsen av sig hade Rutgersson och Appelgren lugnt och tryggt promenerat genom tävlingen fram till final utan att vara hotade. De släppte inte ett enda set på vägen och utstrålade klass och effektivitet.
Det såg ut att fortsätta även i finalen mot Willy Slärdy och Mathias Gavelin – fram till 1-0 i set och 5-4 i det andra, vill säga.
Men när de skulle serva för titeln skakade de regerande mästarna till för första gången. 5-4 blev plötsligt 5-7 efter några misstag och felbeslut.
1-1 i set och var befann vi oss nu? Hur skulle matchen utvecklas? Var mästarna skakade?
Nja, de samlade ihop sig, ökade fokuset och sedan gick de ut och gjorde jobbet. De flög fram till 4-0 innan Släryd och Gavelin kunde stoppa blödningen.
Vid 5-2 fick Rutgersson och Appelgren en ny chans att serva för SM-titeln. De kom under med 0-30, men kämpade sig fram till 40-30 och då kunde ”Äpplet” avgöra med en riktigt vass bajada som skar mellan motståndarna i mitten.
Andra raka titeln var säkrad.
Johan Håkansson
