Andraseedade Axelsson och Vasquez mot tredjeseedade Pepe Aliaga och Juan Rubini, en på förhand helt öppen historia.
Tyvärr var svenskarnas start på matchen i det närmaste katastrofal. De var fullständigt vilsna och förstod knappt vad som hände på banan mot ett avigt, ettrigt och farligt ungt motstånd.
Vid 0-3 och 0-30 hade svenskarna knappt vunnit en enda poäng.
Det blev en aning bättre, men 2-6 i första set var helt rättvist. Så långt hade svenskarna extremt svårt att hinna med i tempot och läsa var slagen skulle komma.
I andra set började Axelsson och Vasquez med att lobba mer och högre och direkt började det ge utdelning. Både Aliaga och Rubini såg osäkra ut overhead, vilket gav svenskarna ett break direkt och en tro på en taktik.
När Vasqeuz dessutom höll sin serve till 2-0 började det så smått likna en vändning, men tyvärr tappade de greppet och när Axelssons serve bröts ännu en gång var ställningen utjämnad till 2-2.
Ett problem var att Axelsson blev utkontrad för ofta. Han fick inte den rätta höjden i smashen, vilket lika mycket berodde på bra lobbspel av motståndarna, som dessutom räddade två breakbollar och tog ledningen med 3-2.
Då kom ett väldigt avgörande game där svenskarna liksom fick bestämma om de ville vara kvar i den här matchen eller se den försvinna.
Och svenskarna ville slåss. De höll sin serve och lyckades sedan använda både list och rutin för att breaka de unga motståndarna fram till ledning 4-3.
Till sist lyckades de knipa setet med 6-4.
Tack vare ett par otroliga poäng lyckades dessutom svenskarna bryta omgående i trejde set, vilket gjorde att de för allra första gången fick spela i ledning.
Inte helt oväntat blev det då en helt ny press på det unga motståndet som därmed tappade sitt självsäkra spel. Svenskarna kunde dessutom dubbelbreaka fram till 4-1.
När de dessutom efter visst gorm lyckades vända 15-40 till 5-1 kändes det som om matchen var vunnen. Det var en riktig käftsmäll för Aliaga och Rubini. Men de visade otrolig styrka att först fixa 5-2 och sedan rädda fyra matchbollar och breaka till 5-3. Dessutom höll de sin serve vilket tvingade Vasquez att serva vid 5-4.
Vid 40-30 fick svenskarna två nya matchbollar. Och tack och lov behövde de bara en.
FInalplatsen innebär att Axelsson och Vasquez minst har spelat in 90 FIP-poäng var. Skulle de även vinna finalen skulle det betyda 150 poäng var.
Och det ser onekligen gynnsamt ut. I finalen väntar Guillem Figuerola och fransosen Maxime Joris. Det var just Figuerola som Vasquez och Axelsson krossade i finalen i Göteborg för en vecka sedan.
Skulle det bli seger kommer Vasquez att för första gången nå topp 100 på världsrankingen och faktiskt passera Daniel Windahl.
Johan Håkansson
