För mig handlar padel om gemenskap, utveckling och glädje. Det är en sport som förenar människor oavsett ålder, bakgrund eller ambitionsnivå. Men även om svensk padel har vuxit snabbt de senaste åren, känner jag att vi fortfarande har mycket kvar att göra – särskilt om vi vill bygga något hållbart för framtiden. Där padel ska gå från att vara ungdomarnas sport nummer 2,3,4 i rangordning efter fotboll, innebandy, tennis med mera till att bli sport nummer 1 för våra ungdomar.
Där har Svenska Padelförbundet, föreningar samt vi tränare i landet ett stort ansvar när det gäller ansvaret att få ungdomarna mer engagerade i att tävlingsmomentet är en given plats i padeln.
Mitt namn är Truls Syde och jag har jobbat som tränare i närmare sex år och har över 10 000 timmar på banan i såväl Sverige som Danmark. Efter att varit anställd tränare och drivit en akademi på egen hand i Vellinge Padelcenters regi i nästan två och ett halvt år står jag sedan i augusti på egna ben och driver mitt eget bolag, där jag utöver fortsatt drift av akademin i Vellinge håller i utbildningar för föreningar både i Göteborgsområdet samt i Trelleborg, anordnar Padelresor till Spanien, har samarbete med en spansk toppakademi vid namn J3 Padel, Malaga och agerar tränare i Trelleborgs Padelklubb en gång i veckan.
Kort sagt, mitt liv handlar om padel och att utveckla svensk padel till att bli den ledande racketsporten i Sverige.
Vi måste samarbeta mer
Jag tror starkt på att framtiden för svensk padel ligger i samarbeten mellan föreningar och klubbar. Vi behöver skapa fler vägar för ungdomar att spela, träna och tävla – både för bredd och elit. Det ska inte spela någon roll var man bor, utan alla ska kunna hitta sin plats i padelgemenskapen.
Likt andra idrotter kan du träna i två föreningar parallellt. Träna och tävlar med den lokala föreningen hälften av veckans pass för att umgås med kompisarna och tävla för den förening du börjat spela padel i. Sedan få en utmaning dels socialt men framförallt utvecklingsmässigt som padelspelare i den mer elitsatsande föreningen. För att det ska fungera behöver föreningar samarbeta där man kan rekommendera föreningar i närområdet för att främja individens utveckling.
I fotbollen, som funnits i över 100 år i föreningslivet, är konkurrensen förståelig men i padeln bör fokuset vara att erbjuda så bra träning som möjligt för våra ungdomar. Så att padeln kan finnas med dessa individer livet ut.
Mina ledord på banan: Gemenskap, Glädje & Kvalitet.
Fler ligor – fler möjligheter
Jag önskar att det fanns fler arrangemang som klubbligor och ungdomsligor, gärna varje vecka. Det är i de här miljöerna som glädjen, tävlingslusten och gemenskapen växer. Padel ska vara en sport där man naturligt går från att träna till att tävla, utan att det behöver handla om elitnivå. Det handlar om att utvecklas i sin egen takt och känna sig delaktig.
Bättre utbildningar – för framtidens tränare
En annan sak jag brinner för är utbildning. Svenska Padelförbundet behöver satsa på bättre och mer givande tränarutbildningar. De ska ledas av personer med erfarenhet, kunskap och framförallt en vilja att inspirera nästa generation tränare och ledare.
Det behövs utbildningar som ger konkreta verktyg – teknik, spelkoncept, övningsbanker och träningsmetoder som verkligen fungerar i vardagen för våra ideella tränare.
För faktum är att alla kan inte bli den nya Fernando Belasteguín men många kan bli en kunnig och engagerad padeltränare så att svensk padel får fram en motsvarighet till “The Goat”.
Jag själv är inte bitter, jag har det fantastiskt och är priviligerad att få arbeta som tränare på mer än heltid men jag tycker det är ett underbetyg gentemot Svenska Padelförbundet att man inte är mer intresserad av en 21-årig kille som dedikerar sitt liv åt padel och ungdomar. Det finns förhoppningar fler likt mig och fler som drömmer om att bli tränare, men då måste svensk padel ta hand om dessa individer och ta sin uppgift på allvar.
Tränarrollen ska tas på allvar
Jag tycker också att vi behöver höja kraven på tränarrollen. Alla ledare inom svensk padel borde ha gått minst steg 1-utbildningen – men då krävs det också att utbildningen verkligen håller hög kvalitet så det är värt den summa som föreningen betalar. En bra tränare är inte bara en som kan spela padel, utan en som kan lära ut, inspirera och skapa trygghet för spelare på alla nivåer.
Jag tror på svensk padel. Jag tror på att vi kan skapa något riktigt stort – om vi samarbetar, utbildar oss och vågar satsa på ungdomarna. För mig handlar padel inte bara om matcher och resultat. Det handlar om att bygga en gemenskap där alla får växa, där engagemanget smittar av sig, och där glädjen till sporten alltid står i centrum.
Truls Syde
