Vad som ligger bakom att jag säger att vi tappar mot världspadeln och kommer längre och längre ifrån kräver sin förklaring.
Inledningsvis vill jag säga: Jag är inte uppgiven, jag tror stenhårt på att vi kan slå oss in. Vi har goda exempel. Men det krävs mer av fler. Och självklart har jag all respekt för allas beslut i vad man är beredd på att stoppa in och varför.
För varje gång jag varit ute och fått tid i Premier Padel-sfären, där världens bästa padel spelas och är veckorna när branschens alla stora namn samlas under samma tak, så har det slagit mig hur många som är på så mycket högre nivå nu än tidigare. Nya namn dyker upp, spelar otrolig frejdig ”totalpadel” med fysik, otroliga ”next gen slag” i repertoaren och oförskämt bra koll på läget bak i banan. Pressen underifrån från utmanade par som är redo att välta paren över dem är stor och betydligt fler till antalet än för bara ett par år sedan.
Vad saknas?
Intensiteten/tempot: En stor skillnad på topp 100 (tidigare var detta kanske topp 40) är tempot i matchen - vilket inte är detsamma som att bollen spelas i högt tempo. Intensiteten är vrålhög. Och då är det ytterligare en markant skillnad upp i allt hos tourens 10-12 bästa par.
Transitions: Förmågan att ta sig från bak till fram i banan.
Positionering: Förmåga att sätta press/styra spelet med position och hur det görs som ett lag. Vad de olika strategierna innebär för rollerna i laget och hur det förändrar matchen för motståndarna.
Försvar: Tekniska kvaliteten är så hög. För att möta detta krävs förmågan att neutralisera och ta över rytmen i poängen från bak i banan och allt detta ska ske i ett betydligt högre tempo än vi är vana vid.
För ju längre tiden går, ju längre är vi ifrån det där gänget i rätt ålder och med rätt förutsättningar som är rustade för att jaga.
Vi har få som förbereder för resan samtidigt som det på världsnivå kommer fram 30-40 spelare varje år där några skjuter iväg igenom fältet. Jag vet hur dessa spelare tränar, vad de har runt sig i termer om spelare ”som gjort resan” och tränare med hög kompetens. Jag vet hur akademier är uppsatta och organiserade. Inget av detta skrämmer och många delar går absolut att göra bättre - men med något undantag, gör vi inget av det vilket ger mig bilden av att vi tappar tid. För ju längre tiden går, ju längre är vi ifrån det där gänget i rätt ålder och med rätt förutsättningar som är rustade för att jaga. Det är inte vi som bestämmer takten, det är konkurrensen. Spanien är loket men andra exempel är Frankrike, Italien, Portugal och Nederländerna har dykt upp som en bubblare detta år.
Samtidigt är antal akademier eller kluster med spelare som samlats runt ett tränarteam säkert fler än 3 ggr så många bara i Madrid jämfört med för bara ett par år sedan. Detta har exploderat sedan Premier startade men är även drivet av att en rad av ”dinosaurierna” som var i världstoppen i hög ålder valt att gå tränarspåret. Så mängden spelare som kommer fram framöver kommer bara att öka. Därtill ska vi lägga till att i ovan nämnda länder är padeln stekhet och vad det innebär för ekonomin och resurser.
Vad göra? Ska förbundet lösa detta?
Det är inte min åsikt. Men förbundet ska stimulera, uppmuntra, möjliggöra men också kunna vägleda. Stå för gedigen tränarutbildning för att bygga och säkra kompetensen som krävs för framtiden. Hålla de som driver på och är där nära sig. Stötta på spelarsidan för att ge de som försöker nu så stora möjligheter som det bara går. Att ha några som drar tåget är ett måste.
För att bryta igenom bruset av alla möjligheter för företag att synas och bli förknippade med något positivt, samhällspåverkande eller vad nu deras värderingar är måste vi ha en riktigt gedigen produkt att synas med.
Vårt längdskidåkningslandslag är beviset att det går även för en sport med väldigt liten global spridning.
När det gäller arbetet kring just eliten tycker jag vi har tagit stora steg åt rätt håll senaste tiden från förbundets sida. Och jag förutsätter utan att veta det vi ser bara är ett första steg i en större plan. Men vi är bara på väg mot något som borde varit på plats för längesen och till något som ger oss en bas att utgå ifrån. Att lyfta ifrån. Så det är en början absolut men det rullar på rejält mkt snabbare än såhär utanför vårt lands gränser.
Om det då inte är förbundets ansvar att lösa? Vilka har då ansvaret?
Det är ett gemensamt ansvar där alla behöver ta sina roller och bidra till det gemensamma målet. Att bli topp 3 i världen kräver sin insats.
Det som sker i vardagen är det som tar oss dit. Vi har några goda exempel, där har förbundet en viktig roll att hålla dessa nära och uppmuntra att fortsätta. Samarbeten och utbyten mellan tränare, samlingar mellan klubbar/träningsgrupper och ju mer tid våra ungdomar och ledande spelare kan tillbringa i utvecklande miljöer runt om på akademier för att ta med arbetssätt och metod hem desto bättre. När spelare testar vingarna ur sin comfort zone, krävs stöd av kompetenser i många områden för att utvecklas maximalt. Är vi inte nyfikna och utvecklas så avvecklas vi.
Men nog vill vi kunna erbjuda rätt och bra träning i Sverige och på sikt inte bli beroende av att åka iväg?
Ovanstående är grunden till att jag menar att vi tappar både tid och mark till världspadeln på både kort och lång sikt i nuläget.
Ovanstående är grunden till att jag menar att vi tappar både tid och mark till världspadeln på både kort och lång sikt i nuläget. Eller ska vi bara släppa taget om Spanien och blunda för att 150 av världens 200 bästa herrspelare (vissa väljer att byta nationstillhörighet men det tar vi inte denna gång) är spanjorer och ändå inte är med i landslagssammanhang eller vill vi bli bra på riktigt?
Om jag är omotiverad och uppgiven? Knappast. Jag brinner för resan vi är på. Jag brinner lika mycket för att förstå vad som krävs och vad de bästa gör och jag ser absolut vägen fram. Att vi en dag blir bra på riktigt.
Jag har två starka drivkrafter i min vardag - att på ett hållbart sätt jobba för att tillhöra de bästa. Och att jobba för att de som älskar padel har inspiration att hämta och får hänga med på ovan nämnda resa. Där är sociala medier ett verktyg.
Vi ses runt banorna!
Andréas Johansson
