Vi såg det mot Portugal och Italien i EM i juli. Och i Doha har vi fått uppleva det mot både Brasilien och Portugal.
Svenskarna är där. Matcherna står och väger. Det är några enstaka bollar som avgör.
Och Sverige förlorar.
I dag förlorade Sverige två rysare mot Portugal och det innebär missad kvartsfinal och att resten av VM blir en akademisk historia om placeringar.
Är det bara slumpen och otur, eller finns det någon djupare analys att göra av detta?
I går ledde Linus Frost och Daniel Appelgren i den tredje avgörande matchen mot Brasilien med 4-3 och hade breakbollar till 5-3. Men i stället för att utnyttja det läget blev de själva breakade i gamet efter och sedan var den matchen förstörd.
I kväll såg vi än en gång hur vårt landslag stod upp mot en grymt bra nation. Portugal i det här fallet. Matcherna var helt jämna – men Sverige förlorade.
Delvis tror jag det här beror på att Sveriges herrlandslag jagat den där stora framgången så länge och att det därför har blivit lite av en psykisk belastning. Det blir för stort och därför klarar inte spelarna att ha rätt avslappning när det verkligen, verkligen ska avgöras.
Samtidigt som motståndarna har haft en tendens att höja sig och spela felfritt på just de poängen.
I andra matchen mot Portugal ledde Douglas Rutgersson och Simon Vasquez i tiebreak. Men vid ställningen 5-5 var det portugiserna som gjorde bra saker och svenskarna misstag.
I det avgörande setet slog Vasquez ett dubbelfel (i alla fall dömdes det så) vid ställningen 4-5 i avgörande set och 30-30. Det innebar matchboll och sedan lyckades portugiserna slå sin bästa retur på hela matchen.
Visst, vi hade kunnat lägga allt fokus på det domslutet. Jag har själv sett serven i slowmotion och förstorat format och jag har väldigt svårt att avgöra. Att domaren då så säkert kan ta ett beslut kan te sig gåtfullt.
Men ett domslut förändrar knappast den stora bilden och jag vägrar tro på slumpen. Tvärtom tror jag att det finns något här. Dels saknar jag en mental hårdhet i de svenska spelarna. Och hur får man i så fall en sådan? Jo, av erfarenhet och självförtroende.
Enda chansen att skapa bättre vinnare i dessa situationer är att våra bästa spelare utsätter sig för pressen och situationen ännu mer och det gör man inte på SPT – utan på den internationella scenen.
Jag har också efterlyst lite fler svenska taktiska förändringar. Känslan att det är vi som ligger före i tanke och handling och har smarta drag att ta till just i de största poängen.
Nu var det portugiser som hittade taktiska drag de trodde på och som lyckades få svenskarna ur balans.
Padel är ett mentalt spel, ett brutalt spel och det som stör mig lite är att det varit svenskarna som sett lite stela ut, trots att det faktiskt är vi som har slagit ur underläge och där pressen i stället vilat tung på motståndarna.
Nåväl. Det taktiska går att analysera i efterhand. Och även om det har funnits en hel del att glädjas åt i dessa två lagmatcher så väger ändå en helt annan känsla över:
Jag är dödligt less på hedervärda förluster. Det är så här det har sett ut konstant sedan 2021 och det är hög tid på att förbundet sätter sig ner och tar reda på hur det ska förändras.
Johan Håkansson
