Vad Windahl betyder för ett svenskt landslag vet vi alla och det är egentligen inte mycket vi behöver orda om. På två EM har han bara förlorat en enda match. Han har varit det stadiga ankaret som det övriga laget har kunnat luta sig emot.
Nu saknas han och det är såklart många som undrar varför. Men känner jag Windahl rätt så kommer han att berätta det när han känner att tidpunkten är den rätta. Nu valde han att skriva följande på Instagram:
”Ibland bjuder livet på andra utmaningar som jag behöver prioritera. Jag måste fokusera på dem nu.”
Att han redan nu väljer att avbryta säsongen visar att Windahl tänker ge sig den allra bästa chansen att klara denna utmaning.
Windahl återvänder till tävlingspadeln den dag han känner att han är redo.
Jonas Björkman valde att kalla in Simon Yitbarek som ersättare och jag tycker personligen det var ett framåtlutat val. Björkman hade kunnat vända sig till ett beprövat namn som Anton Andersson, men väljer istället en 23-årig spelare som de senaste månaderna visat att han nått en helt ny nivå. Valet är även rätt sett till ranking – även om den svenska rankingen inte är något exakt facit. Yitbarek har via fina resultat på SPT, i par med Isak Bäckman, nått topp tio på svenska rankingen.
Nu får han belöningen: en biljett till Qatar. Dock tror jag att Yitbarek blir en ren reserv och att Björkman lär förlita sig på de namn han hade i truppen sedan tidigare.
I Windahls frånvaro är det ett lag som måste överträffa sig själv för att nå riktigt fina resultat. Att slå länder som Italien, Portugal och Frankrike är sannerligen inte lätt ens med en Windahl i storform. Utan honom blir det inte lättare.
Men Sveriges herrlag är väldigt spännande. Det är en grupp spelare som utvecklas i rasande takt och där de flesta i laget inte ens själva vet hur bra padel de kan prestera i sina bästa stunder.
Simon Vasquez är ett rutinerat och beprövat kort, men spelare som Douglas Rugersson, Adam Axelsson, Willy Släryd och Albin Olsson har fortfarande kvar att utforska sin högsta nivå. Nu måste de dessutom göra det utan att ha sitt ankare att luta sig emot – och är det något idrottshistorien har lärt oss så är det att precis sådant har en tendens att inträffa.
Även om Linus Frost är äldre så är även han en spelare som visat att han trivs i den internationella nivån och som garanterat har sina allra bästa matcher framför sig.
Därför vill jag inte vara uppgiven och döma ut Sveriges chanser på herrsidan. För jag tror att det finns en enorm kapacitet i det svenska laget och får man bara en bra start som bygger självförtroende och gruppkänsla så ska det bli väldigt intressant att följa.
Damlaget vet vi lite mer var vi har. Men visst känns det lite typiskt att när vi äntligen får se Sofia Arvidsson i blå-gult igen så tvingas Sverige åka utan Ida Jarlskog och Ajla Behram.
I stället får blott 16-åriga Juni Sjöland chansen och det känns rätt på alla sätt. Den här säsongen har hon med stormsteg närmat sig den svenska eliten och när hon häromsistens fick para ihop med Amanda Girdo så vann hon komfortabelt över landslagskollegorna Lisa Andersson och Hanna Börjesson.
Det blir intressant att se vilket förtroende som Mari Andersson ger unga Sjöland.
Vad kan vi förvänta oss resultatmässigt av våra två landslag?
Innan lottningen är klar är det i princip omöjligt att spekulera. Men kan de knipa kvartsfinalplatser så tycker åtminstone jag att det är mer än godkänt.
Svenska herrarna kommer att seedas lågt vilket gör att de måste hoppas på lite flyt i lottningen för att få en bra chans att nå dit.
Precis före VM påminns vi om att idrott trots allt bara är en lek. Så samtidigt som jag önskar Sverige all lycka i Qatar håller jag alla tummar för att Daniel Windahl vinner sin match.
Johan Håkansson
