Framför allt fanns det på förhand lite frågetecken kring Daniel Windahl som haft ett mördande spelschema och som i början av veckan såg rejält sliten ut både fysiskt och mentalt i Milanos Premier Padel.
Men några dagars vila gjorde att kroppen började spritta igen och i Göteborg var han riktigt, riktigt vass igen. Han såg pigg ut och täckte mycket bana med ett allt större självförtroende.
Precis som väntat fick Windahl och Simon Vasquez möta Cayetano Rocafort och Roger Aromi både i gruppspelet och i den slutliga finalen.
I gruppspelet blev det en lite märklig match eftersom båda lagen var klara för avancemang när de väl möttes, vilket påverkade fokuset och den där sista viljan att offra sig. Men Windahl och Vasquez vann mötet vilket säkert bättrade på känslan inför finalen.
För väl i finalen märktes det från allra första game att det var Windahl och Vasquez som styrde och bestämde. Aromi och Rocafort fick mest kämpa för att överleva.
Men ett sent break fixade första set till 6-3 och i det andra setet kom det svenska breaket omedelbart och sedan kom dubbelbreaket fram till 4-1.
Kanske hade Rocafort och Aromis hårda semifinal mot Viktor Stjern och Pierre Bonfré tagit för mycket krafter, för de hade verkligen inte orken att stå emot svenskarna när de spelade på en så hög nivå.
Slutet av matchen såg nästan uppgiven ut. Windahl och Vasquez var helt enkelt för bra.
6-3, 6-1 är siffror som ganska väl visade hur stor skillnaden var mellan lagen och för att göra uppvisningen fulländad fick Windahl avsluta med ett utspring där han dundrade in matchbollen helt otagbart.
Johan Håkansson
