Vi börjar väl där. På Seychellerna. I december var Amanda Girdo tillsammans med sin pojkvän Viktor Stjern på paradisön öster om Afrika och njöt av livet, en efterlängtad vila efter en intensiv säsong.
Det var först när hon kom hem som hon en morgon förstod att något var fel.
- Jag vaknade och det kändes som att jag hade stukat foten. Men sånt kommer man ju ihåg… Jag började undra om jag hade gått i sömnen.
Smärtorna i fötterna blev värre och värre – och till sist var Sveriges bästa damspelare tvungen att börja gå med kryckor. Att spela padel var helt uteslutet.
Det krävdes flera besök hos akuten och vidare till rematolog innan läkarna började komma på rätt spår. Amanda Girdo hade drabbats av de som kallas för reaktiv artrit och det fanns absolut inga garantier för att hon skulle bli bra.
- Jag har förmodligen fått i mig en bakterie. Det kan vara salmonella. Sedan har det blivit en immunreaktion som gjort att det har satt sig på fotlederna, säger hon.
I över tre månader har hon haft smärtor och hon säger att det har varit tufft, väldigt tufft och att ovissheten har kanske varit det som varit allra jobbigast.
- Framför allt i början var det tufft, när ingen visste vad det var som var fel på mig. Att bara gå dag efter dag och hoppas på att det ska bli bättre. Det har varit en konstig period i livet. Men man lär sig acceptera att saker händer. Som tur var är det bara tre och en halv månad jag varit borta och det är egentligen ingenting med tanke på hur länge jag planerar att hålla på med sporten.
Under de här månaderna bestämde sig Amanda Girdo för att inte skärma sig från padeln. Hon har fortsatt att hänga med och till och med stått lite på banan och kört volley och stoppbollar.
- För mig har det varit skönt. Det har ändå känts lite som att man varit en del av padeln ändå.
De senaste veckorna har äntligen kroppen börjat reagera bättre och bättre. Girdo har kunnat träna allt mer och förra veckan testade hon sig ordentligt med nio pass.
- Det är ju lika mycket som jag normalt tränar. Men då kände jag att kroppen sade ifrån. Det blev lite för mycket.
Försök att beskriva smärtan?
- Det är lite konstigt. Framför allt är det i vänster fot. Men smärtan vandrar lite. Ibland är det hälen. Ibland tårna på höger fot. Ibland är det vaderna…
Läkarna berättade för Girdo att en viss procent som drabbas av det hon lidit av aldrig blir helt bra. Problemen blir kroniska. Men i början av mars kunde de ge lugnande besked. Allt tyder nu på att allt ska vara som vanligt ungefär i juni.
- Det går verkligen åt rätt håll nu. Och jag har fått bekräftat av doktorn att rörelse är bra för foten. Det gäller mest att våga. Smärtan är inte farlig.
Hur skulle du beskriva din form i dag?
- Jag är nog mellan 90 och 95 procent. Jag är inte lika snabb, tyvärr. Det är inte riktigt som det brukar.
Men Amanda Girdo har ändå bestämt sig för att testa att komma tillbaka nu. I morgon åker hon till Malaga för att träna med sin WPT-partner Helena Wyckaert. Sedan har de anmält sig till WPT i Granada.
- Det kom lite spontant. Och de kommande dagarna blir ett litet test på vad jag klarar av. Men det ska bli så skönt att komma ner till värmen och få träna och spela. Jag börjar bli lite trött på allt här hemma.
Den ”skada” som Girdo lider av brukar ta ungefär sex månader att läka och därför ser hon allt som hon klarar före juni som en ren bonus.
- Blir det många matcher så får vi se hur det går. Men jag och Helena har haft en bra dialog hela tiden och hon har varit otroligt stöttande. Jag får känna var jag står. Det är lite på skoj jag åker ner.
Men den tuffaste tiden är över.
Amanda Girdo är äntligen på väg tillbaka till tävlingspadeln – och med sig har hon många lärdomar.
Johan Håkansson
