I tre långa dagar har jag suttit i Studio Padel och kommenterat FIP Rise från mäktiga Bon Padel i Göteborg. Därav kommer denna krönika någon dag för sent, men det hoppas jag att ni har lite överseende med.
Det har varit fantastiska dagar, där i princip allt jag drömde om på förhand har slagit in. Tävlingen blev en riktig höjdare och jag tror att de flesta som följde den, antingen på plats eller framför TVn, kände att just dessa FIP-tävlingar är precis rätt för svensk padel just nu.
För det finns ju egentligen två vägar att gå för svensk padel. Antingen isolerar vi oss, vi låtsas att våra bästa spelare är helt fantastiska, låter de bästa paren möta varandra om och om igen och fortsätter att blåsa i ballongen med fulla lungor tills den en dag spricker.
Eller så tar vi det hårda jobbet. Utsätter oss för jobbig konkurrens och inser att internationell tävlingspadel är något annat, att det är svåra saker och att vi fortfarande har mycket kvar att lära och mycket erfarenhet att inskaffa.
Därför var det så glädjande att många svenskar tog chansen att spela FIP i Göteborg. I princip var det bara Daniel Windahl och Calle Knutsson som saknades och de är ju förlåtna i och med att de spelade World Padel Tour i Granada. I övrigt var alla våra bästa spelare med – plus många till.
Och många svenskar gjorde jäkligt bra ifrån sig. Jag tror att ni som offrade lite påsk och kikade padel under helgen har fått några nya favoriter. Spelare som Alex ”Reggie” Regnér och Adam Axelsson borde rent av ha fått något av ett folkligt genombrott.
Johan Brunström, Anton Andersson och Albin Olsson nådde – åtminstone ibland – sina absoluta höjder. Och profilen Hami Golestan gjorde absolut ingen besviken. Han ville ge oss show - och han gav oss show.
Dessutom fanns ju även Simon Vasquez i startfältet. Än en gång parar han ihop med Cayetano Rocafort och det var det lag som vi på förhand hade allra högst förväntningar på.
Nu gick allt verkligen inte på räls. Simon och Caye fick slita ont i Göteborg, de pressades stenhårt av Adam Axelsson och Christoffer Persson, de pressades ännu hårdare av Brunström och Regnér. Herregud, det var bara ett tiebreak i avgörande set som avgjorde den matchen.
Men när det väl var dags för final så stod Simon och Caye där och när den kom igång var paret redo för att spela sin allra bästa padel. Sånt kallas erfarenhet och vinnarvana.
Motståndet var helt jämbördigt: spanjorerna José Gaspar och Miguel Gonzalez hade dock fått gå en brutalt hård semifinal innan och kanske, kanske var det det som gjorde att det vägde över till svenskt håll.
För slutet blev ju det bästa tänkbara i denna FIP, den första av en serie tävlingar som ska spelas i Sverige i år. Vi fick svenskt högst upp på prispallen, Simon och Caye är tillbaka och det borde ju vara glädje och succé. Med risk att ha missat något i sportens begynnelse vågar jag ändå påstå att Vasquez därmed blev första svensk någonsin att vinna en FIP-tävling i Europa.
Den minnesgode kommer såklart ihåg att Linus Frost och Johan Fors vann en FIP i Australien i januari - vilket definitivt är historiskt.
Det är ju stort och då tänker man att Svenska Padelförbundet såklart uppmärksammar detta på ett bra sätt.
Jag har kikat på deras hemsida och på sociala medier man kan ännu inte hitta något alls angående FIP-tävlingen i Göteborg. Jag frågade även Vasquez om han fått höra något personligt från förbundet, men icket det. Det är såklart lite märkligt – men jag utgår ifrån att det rättas till. Förbundet borde vara stolt efter en sådan här helg och rikta ett stort och varmt grattis till Simon Vasquez och Cayetano Rocafort.
Om bara två helger smäller det igen – då är det dags för FIP i Gävle och det ser ut att bli en minst lika stark tävling som i Göteborg.
Johan Håkansson
