Idrott är ju som underbarast när det uppstår en äkta rivalitet. Två idrottare (eller lag) som inte nödvändigtvis tycker om varandra, men som behöver varandra för att pressa sig för att ta ytterligare kliv. Idrottshistorien har varit full av sådana uppsättningar.
Den där situationen uppstod ganska snabbt mellan Windahl och Rocafort.
Cayetano Rocafort var ju kungen av svensk padel, men så dök det upp en hårdsatsande och hårtslående kille med en exceptionell talang och plötsligt kände Caye att den där bekväma platsen på tronens kudde var hotad.
Och Windahl hade sitt mål klart. Man kan faktiskt säga att Rocafort var själva referenspunkten för hans satsning. Det var den spelare han ville närma sig, det var Caye han ville besegra och en vacker dag passera.
Windahl har berättat om hur allt det där uppstod, hur han hade fått träna med Rocafort nere i Marbella och fått så rejält med stryk att han satte det överst på sin priorteringslista.
Okej, du kör över mig i dag – men vänta bara…
Sedan dess har Windahl och Rocafort möts många gånger. Svensken har väl egentligen passerat spanjoren både på rankinglistor och kunnande och har sitt mål i dag betydligt högre uppsatt än så.
Ändå – när Rocafort står på andra sidan nätet upphör alla normala lagar och regler att gälla. Då är rivaliteten där igen.
Som ni kanske minns var det Rocafort som Windahl mötte senast han spelade SPT. Windahl och Simon Vasquez hade gått fram till final med en enastående padel. Samtidigt hade Caye och hans spanska partner fått kämpa rejält för att ta sig fram.
Men väl i finalen var det Rocafort, som tacksamt hade fått slippa allt favorittryck och förhandssnack, som var kyligast och klart bäst. Windahl tappade spelet helt, vilket senare fick sin förklaring.
Det var hans sista match innan han tog ett längre uppehåll från padeln. Han mådde helt enkelt inte bra som människa och behövde i lugn och ro hitta både sig själv och sin glädje för padeln igen. Oavsett hur lång tid det skulle ta.
Nu är Windahl tillbaka igen.
Och än en gång ser vi honom och Vasquez i en SPT – dessutom i en SPT där en viss Rocafort finns på andra sidan av lottningen, denna gång i par med Roger Aromi.
Naturligtvis börjar man redan nu att både längta och spekulera. Allt är liksom uppbyggt för en ny final, ännu ett prestigefullt möte mellan Windahl och Rocafort, även om det finns många bra lag i lottningen som har helt andra planer.
Men det är bara så det är. En tävling som innehåller både Windahl och Rocafort i startuppställningen kommer alltid att kittla extra. Det är en oemotståndlig kryddblandning.
Hur en eventuell final i Malmö kommer att sluta? Ja, det är faktiskt omöjligt att sia om. Alla som följt Rocafort genom åren vet att det är en tjurskalle, en spelare som kan bestiga vilket berg som helst om han bara känner den rätta hungern. Och om Windahl står på andra sidan nätet så finns det precis hur mycket hunger som helst.
Frågan är snarast hur svensken skulle hantera situationen. I Helsingborg var läget speciellt. Dels mådde han inte bra och dels fick han kliva in i den matchen med ett kanske oförtjänt skyhögt favoritskap.
Så är det inte nu. Personligen håller jag nog Windahl och Vasquez som knappa favoriter, men inte mer än så. En sådan final kan faktiskt sluta hur som helst, eftersom det tillkommer så många mentala dimensioner.
Det enda vi nog vet är att det kommer att bli elektriskt.
Som det oftast blir när två av de som betytt allra mest för svensk padel ställs mot varandra.
Johan Håkansson
