I år ska Pablo Lima spela med Coki Nieto och det är troligt att paret når några kvartsfinaler, men att det inte lär bli mycket mer än så. Och det går att förstå att Pablo Lima inte tycker att det är där han hör hemma, men det är faktiskt där han har hamnat och då är det förmodligen bättre att han njuter av familjen och livet i Bilbao.
Egentligen började Limas problem samtidigt med pandemin. När den bröt ut sågs han fortfarande som en av de allra bästa. Men den långa isoleringen i hemmen i Spanien påverkade stjärnorna olika och en av de som förvaltade tiden sämst var Pablo Lima.
När det äntligen började tävlas igen såg Lima trött, otränad och till och med lite överviktig ut. Den tänkta storhetstiden med Paqutio Navarro blev ingenting och samarbetet med Maxi Sanchez blev ett fiasko.
Förra säsongen betalade tydligen Lima stora pengar till Franco Stupaczuk i ett sista desperat försök att hanka sig kvar i världseliten. Men nu har Stupa dragit vidare och då står Lima där med en storartad karriär bakom sig – men inte mycket som lär vänta framför sig.
Som sagt: det går att förstå hans beslut, samtidigt som det naturligtvis känns sorgligt.
För vi pratar ju ändå om Pablo Lima.
När jag för ett par år sedan skrev en bok om padels historia innehöll ett kapitel en ranking över de fem bästa dam- och de fem bästa herrspelarna genom tiderna.
Hur jag än vände och vred på det kunde jag då inte placera Pablo Lima sämre än trea. Endast Belasteguin och Juan Martin Diaz har varit större.
När jag började följa världspadeln var Lima partner till Juan Mieres.
Men det var 2015 som karriären verkligen skulle ta fart för brasilianaren. Det var då Fernando Belasteguin efter 13 års långt samarbete med Juan Martin Diaz chockade padelvärlden genom att meddela att paret skulle gå skilda vägar, trots att de var överlägsna världsettor. Bela hade spått tecknen och såg att JMD var på väg utför. Den som fick erbjudandet som alla padelspelare i hela världen drömde om var just Pablo Lima.
Men deras samarbete började oturligt. Lima skadade sig på försäsongen och kunde inte spela de två första turneringarna. Dessa gick Bela dessutom och vann med inhopparen Willy Lahoz, vilket än i dag måste ses som Belas kanske allra största prestationer.
Jag minns att när Lima väl var tillbaka vid Belas sida var han rejält nervös. Det fanns liksom inget annat som var acceptabelt än att vinna, vinna och vinna.
Och så kom det naturligtvis att bli. Bela och Lima blev så överlägsna att de rent av hotade hela intresset för världspadeln.
2015 vann de elva av 13 tävlingar.
2016 vann de 12 av 14 tävlingar.
2017 vann de åtta av 15.
Paret var så överlägset bäst att när Paqutio och Sanyo äntligen lyckades vinna en final i Santander med 7-6 i avgörande set (en av de bästa och mest dramatiska finaler som spelats) var det som en hel världsdelsplatta hade förflyttats. Det var något alldeles oerhört som hade inträffat.
Finalen i Santader 2017, tiebreak i avgörande set.
2018 började övriga världen äntligen ha en chans men den minnesgode kommer säkert ihåg att när Båstad för första gången levererade WPT var det Lima och Bela som tog hem det och som fick ta emot pokalen av prins Carl Philip.
Sedan kom Belas skador, paret separerade men Lima fick under en kortare period Ale Galan vid sin sida och fick visa att han då ännu var världens bästa på sin position.
Låt oss njuta av en sista säsong med Pablo Lima, men låt oss samtidigt komma ihåg honom när han var som allra bäst. När ögonen glödde, när viljan var enorm. När han var ett tävlingsdjur som i princip var omöjligt att besegra.
Precis så kommer Pablo Lima alltid att vara för mig.
Johan Håkansson
