Det har skrivits åtskilligt genom åren om radarparet ”Caye&Simon”, men vi kan väl ändå rekapitulera historien.
Simon Vasquez var det stora råämnet bland Sveriges forehandspelare. Men han hade mycket kvar att förädla, dessutom hade han gått skilda vägar från Daniel Windahl, vilket gjorde att hans karriär var en aning i gungning.
Då landade en viss Cayetano mer eller mindre av en slump i Stockholm, de båda fann varandra och resten är som det heter historia.
Samarbetet började inte prickfritt. Men blev snabbt bättre och för varje tävling de spelade blev de en allt mer fruktad enhet. Jag minns hur Caye till en början styrde Vasqeuz på ett krävande sätt. Svensken lyssnade och lärde och drog nytta av Rocaforts erfarenhet.
När de väl fått upp ångan var de i princip oslagbara på svensk mark och visade upp en sådan dominans som vi knappast lär få se igen. Paret tog totalt elva SPT-titlar på två säsonger – vilket är ett helt vansinnigt facit.
Men framgångarna slet även på paret. Simon Vasquez ville växa som spelare och till sist gick de båda skilda vägar.
Sedan dess har faktiskt aldrig Cayetano Rocafort hittat helt rätt i sina val av partners. Han har testat det ena och även det andra, men aldrig känts helt tillfreds.
Tills nu. Det är i alla fall min gissning.
Rocafort får nu än en gång chansen att forma en oslipad svensk diamant, med enorm talang och ett smått unikt anlag för padel.
Trots att även Daniel Appelgren kommer från tennis på hög nivå så skiljer han sig mot nästan alla andra svenskar med samma bakgrund.
Appelgren har aldrig byggt sitt spel på tryck, kraft och smash. Tvärtom har han ända från början smekt padel och nått sina framgångar med bollsäkerhet, spelsinne, rörlighet och spelförståelse.
Cayetano Rocafort och Daniel Appelgren lyckades bryta Pierre Bonfré och Viktor Stjerns långa segersvit på svensk mark.
Det var framför allt när paret spelade ihop i Sundsvall under Studio Padels event som jag förstod att det fanns något riktigt stort att hämta i paret. De båda kompletterade varandra helt perfekt. ”Äpplet” placerade sina slag exakt där Caye ville ha dem och ofta följde Caye upp med att vara extremt aggressiv i mitten.
Trots att paret var tämligen nykomponerat gick de ut och bröt Viktor Stjern och Pierre Bonfrés långa segersvit på svensk mark. Det var en mäktigt imponerande uppvisning och man började drömma om både det ena och det andra.
Men där och då var det just drömmar det stannade vid. Appelgren skulle spela svenska tävlingar i par med Linus Frost, däremot hade han och Caye pratat om att spela lite utomlands.
Men saker skulle komma att ändra på sig. I och med att Linus Frost spelade så oerhört bra med Johan Fors blev det till sist naturligt att ”Caye och Äpplet” även kunde bli ett par i Sverige.
Efter tre raka SPT-titlar borde såklart Stjern och Bonfré gälla som klara favoriter, men jag tror ändå att det blir Rocafort och Appelgren som tar hem årets första SPT. Och inte bara den – jag tror att paret kommer att ta hem många titlar på svensk mark i år.
Det finns så mycket som påminner om situationen när Caye och Simon slog igenom med dunder och brak. Precis som Simon då gjorde, så bor Appelgren i Stockholm och har kunnat träna med Rocafort under en tid.
Att paret nu åkt till Marbella för att finslipa formen tillsammans säger det mesta om med vilket allvar och fokus de går in i den här säsongen tillsammans.
Och för Appelgren kommer det här samarbetet helt perfekt. Han har redan skaffat sig sådant kunnande och så pass stor erfarenhet att han känns som en given landslagsspelare. Däremot tycker jag aldrig att han riktigt passade som partner åt Linus Frost.
Nu kommer han att få nästa pusselbitar i sitt spel serverade av en av de som kan allra mest padel i Sverige – den lilla professorn Rocafort, den kanske mest taktiskt drivna stoppspelaren vi har.
Det kommer att göra ”Äpplet” väldigt gott.
Och för oss padelälskare är det bara att njuta av det. Det allra bästa vore att det byggdes upp en härlig rivalitet mellan detta par och Stjern och Bonfré. Något som sedan skulle kulminera om Daniel Windahl och Simon Vasquez får till någon SPT under året.
Om inte annat kan vi ju redan börja se fram emot SM…
Johan Håkansson
