Förutom monstersmashen, räckvidden, reflexerna och allt annat som Coello besitter i sin mäktiga arsenal så bär han även på helt andra kvaliteter. Ädla kvaliteter som många har vittnat om, inte minst de svenskar som fick äran att spela med honom under Euro Finans Invitational.
Coello är helt enkelt en helt igenom fin människa, mot både sina partners och sina motståndare. Han stöttar, berömmer, sprider god stämning omkring sig och är ett föredöme på ett så självklart sätt.
Dessutom är han så sportslig som en idrottsman över huvud taget kan bli, vilket han bevisade så väl ikväll.
1982 var Mats Wilander på väg att som 17-åring vinna sitt livs första Grand Slam i Paris. I semifinalen mötte han hemmaspelaren José Luis Clerk. Wilander hade matchboll, Clerk gick för en dräparforehand mot linjen, domaren dömde ut den och utropade Wilander till segrare.
Men svensken vägrade. Hela hans inre sa att Clerks forehand hade tagit på linjen. Wilander krävde att få spela om bollen.
Publiken hade aldrig sett något liknande. Wilander vann matchbollen på nytt – men framför allt vann han en hel tennisvärlds hjärtan.
Den där händelsen dök upp i mitt minne nu ikväll då Coello och Agustin Tapia spelade kvartsfinal mot Coki Nieto och Jon Sanz.
Tapia och Coello spelade inte bra, de ser mentalt och fysiskt slitna ut, men hade ändå brottat sig fram till matchbollar vid 1-0 i set och 5-4 i det andra.
Vid ställningen 30-40 gick Sanz för en kicksmash ut ur buren. Coello sprang ut och slog in bollen otagbart, rent av stope in via nätstolpen. Snyggt. Spektakulärt.
Domaren godkände slaget och 6-3, 6-4 kom upp på tavlan. Game, set och match.
Men Coello ville inte vinna. Inte så. Han hade känt att något var fel när han sprang ut, att han måste ha touchat nätet. Händelsen granskades och i reprisen kunde vi se hur Coellos fot faktiskt hade träffat nätstolpen när han var på väg ut ur buren.
Ingen såg den detaljen. Den hade aldrig granskats utan Coellos envetna krav och jag ställer bara en öppen fråga här:
Hur många i världseliten tror ni hade gjort samma sak? På en matchboll i en kvartsfinal på WPT?
Jag vet vad jag tror i alla fall och mitt svar är ytterst få.
Att få se ett sådant beteende från en världsetta i en tid där spelare har försökt sno poäng och matcher på de mest bisarra sätt (tappade klockor och så vidare) värmer verkligen i padelhjärtat.
Några minuter senare hade Coello och Tapia förlorat andra set i tiebreak och i det avgörande setet hade de till och med en matchboll emot sig, men till sist stod de där som vinnare ändå med 7-6 i avgörande set.
Arturo Coello är inte bara världsetta.
Han är betydligt större än så.
Johan Håkansson
