De professionella padelspelarna just under världseliten har det tufft ekonomiskt. Resor och boende är dyrt och prispengarna är allt som oftast små.
Lägg till att vi lever i en tid då sponsorer drar i nödbromsarna och att spelarna inte ens vet om de får utlovade pengar.
Det gör att många spelare är beredda att göra både det ena och det andra för att dra in lite extrainkomster.
Som att låna ut sig och sina rankingpoäng till usla spelare med rejäla plånböcker.
Sådana finns bland annat i Qatar.
Som ni kanske såg anmälde sig Daniel Appelgren och Albin Olsson till FIP-tävlingen i Doha. Men de kom inte in i huvudturneringen, utan skulle bli tvungna att kvala, tillsammans med flera andra duktiga lag.
Anledningen är enkel. En rad spanjorer och italienare med bra världsranking har helt enkelt låtit sig köpas av lokala spelare.
Och vi pratar inte om något enstaka fall. Sådant har alltid förekommit. Det finns rent av spelare som mer eller mindre levt på att låna ut sin ranking, men då har det oftast handlat om att spela upp lovande juniorer till maindrawspelare.
Men nu ser vi hur det satts i system.
Lokala spelare med stora pengar i ryggen har erbjudit pengar till högt rankade partners och vad vi ser i Doha är hur många spanjorer och italienare har valt att tacka ja. Vilket är ganska lätt att förstå när man tänker på att förstapriset i tävlingen är ungefär 15 000 kronor.
Det är ungefär vad de har blivit erbjudna för att spela med en lokal förmåga som i bästa fall håller svensk B-klass, men oftast inte ens det. Lägg till att spelarna dessutom får resa, mat och hotell betalt så är ekvationen inte särskilt svår att få ihop. Lockelsen blir för stor för att kunna säga nej.
Om vi bortser från wild cards och inkvalade lag så är det hela tio lag som ställde upp i Doha som består av en högt rankad spelare som fått betalt för att spela med en lokal hjälte.
Youssef Hossam (Egypten)/Matias Nicoletti (rankad 131)
Artem Pudovkin/Antonio Luque (rankad 62)
Abdulaziz Saadon Alkuwari/Facundo Domiguez (rankad 61)
Abdulaziz/Redha/Aris Patiniotis (rankad 77)
Mohammed Saadon Alkuwari/Diego Gil (rankad 57)
Mohammad Tuwainah/Jose Maria Mouliaa (rankad 122)
Khalid Saardon Alkuwari/Jose Luis Gonzalez (rankad 68)
Abdullah Hashem/Javier Rodriguez Marquez (rankad 147)
Georges Wakim/Alvaro Sola Sala (rankad 200)
Khalid Alnabhani/Javier Navarro Perez (rankad 127)
Lägger vi till wild cards (som självklart går till lokala spelare) pratar alltså om snudd på halva startfältet.
Eftersom Qatar och FIP nu går hand i hand är det mycket troligt att än mer av världspadeln kommer att förpassas till länder i regionen. Om vi ponerar att det dessutom läggs allt större tävlingar där och att det börjar komma lukrativa erbjudanden till ännu högre rankade spelare så har vi helt enkelt ett helt nytt problem.
Kommer en spelare runt 30 på rankinglistan att tacka nej till säg 30 000 kronor inklusive resa och logi för att spela med en lokal förmåga?
Det här riskerar att, förutom att många duktiga spelare stängs ute från tävlingar, göra rankinglistor skeva och hela sporten sjuk. Redan är det spelare runt 50 på världsrankingen som nappar på detta. Ponera att spelare i Mike Yanguas kaliber i framtiden väljer att göra det samma.
Egentligen borde det införas något slags regelverk för att stävja detta, men jag har svårt att se exakt hur det skulle gå till.
Men ingen kan få mig att tro att det är bra för padeln om detta blir normen för den internationella padeln i framtiden.
Johan Håkansson
