Just med tanke på att Jonas Björkman och Mari Andersson nu ska ta ut sina trupper fanns det en speciell nerv och ett annat ingångsvärde inför helgens SPT. Alla spelare som före helgen kände att de är på gränsen till ett landslag visste att de hade en sista chans att göra ett sjuhelsikes intryck på kaptenerna.
Så hur gick det?
Låt oss fördjupa oss lite i det och se om det kan ha påverkat uttagningarna något.
Om vi börjar med Daniel Windahl och Simon Vasquez så känner nog knappast någon av dessa herrar att de på något sätt att deras platser är hotade, men om Björkman ville få ett riktigit positivt besked så fick han det när paret gick till semifinal i Las Palmas. Detta är herrlagets självklara ankare och såvida Björkman inte ser ett särskilt skäl till att vara taktisk i uttagningen så lär de även spela tillsammans.
I övrigt har jag delat upp spelarna i två kolumner: de som stärkte sina aktier – och de som inte gjorde det.
Stärkte:
Baharak Soleymani
Gjorde en strålande tävling och ser faktiskt bättre ut än hon gjort på länge. Hon är fysiskt stark, orkar hur mycket som helst och visade att hon är den bästa försvarsspelaren på damsidan.
Att hon ska vara med i ett landslag är helt givet. Frågan är bara i vilken roll. I helgen stärkte hon i alla fall sina aktier att hon ska spela backhand.
Linnea Björk
Efter sin långa sjukdomsfrånvaro tog hon sig till sin andra raka SPT-final. Mer intressant: för andra gången i rad på SPT slog hon ut Ida Jarlskog, vilket ur landslagssynpunkt är högintressant. Om det fanns en oro före helgen angående Björks status så är den borta nu.
Ajla Behram
Fortsätter att göra finfina resultat med Björk och visade att det inte finns någon anledning att tvivla på hennes form och kunnande.
Anna Åkerberg
Hennes riktiga återkomst till elitpadeln och jag tycker att hon visade precis det man kunde förvänta sig, framför allt att hon är ett tryggt namn som bara borde bli bättre fram till ett EM. Framför allt ser jag inget namn som känns realistiskt att peta henne. Det ska vara om Andersson ser Cornelia Lister som ett bättre alternativ.
Calle Knutsson
Tävlingens kanske största glädjeämne. Det var länge sedan jag såg Calle spela så fritt och sorglöst. Han rörde sig fantastiskt och utstrålande äkta spelglädje. Klara segrar mot fint svenskt motstånd och sedan ett magnifikt första set mot slutsegrarna Rocafort och Aromi.
Den spelare som borde ha gett Björkman allra störst huvudbry nu.
Pablo Figueroa
Såg också bättre ut än på länge och visade att han absolut håller landslagsklass när han är i praktslag.
Linus Frost
Ja, han måste vara med på den här listan. Gjorde en riktigt fin tävling och var ytterst nära att ta sig till final med Daniel Appelgren. Frost har stadigt blivit en bättre och mer komplett spelare.
Stärkte inte:
Ida Jarlskog
Att hon ska vara med i landslaget är självklart. Men hon kan knappast känna sig trygg att ha en startplats nu när hon två SPT i rad i par med Sofia Arvidsson förlorat mot Björk och Behram. Konkurrensen är stenhård.
Anton Andersson
Garanterat en spelare som Björkman hade velat se mer ifrån. Överlevde en riktig rysare med 7-6 i avgörande set mot Axel Holm och Ozan Cildir, vilket inte var ett stort styrkebesked. Var därefter chanslös mot Rocafort och Aromi.
Albin Olsson
Samma motivering som gäller partnern Anton Andersson. Men Albin borde känna sig relativt trygg sett av vad han levererat under säsongen.
Adam Axelsson
För en gångs skull fick Axelsson en riktigt bra lottning på SPT, men förvaltade den inte alls.
Kanske var det just landslagsdiskussionen som spökade, men förlusten i andra omgången mot Johan Fors och Oskar Govik kan mycket väl ha fått Björkman att börja fundera.
Christoffer Persson
Om han före helgen var ett intressant hamn som Björkman hade ett extra öga på så var detta inte tävlingen som övertygade förbundskaptenen.
Douglas Rutgersson
Gjorde absolut det man kunde begära av honom – men inte heller mer. Om han blir uttagen eller inte är helt upp till hur Björkman bedömer situationen.
När det gäller spelare som Amanda Girdo och Sofia Arvidsson hade helgens tävling ingen som helst betydelse. Vill de är de såklart nyckelspelare i landslaget.
Sammanfattningsvis: Det var inga världsdelsplattor som förflyttades i helgen. Förbundskaptenerna borde, sett till hela säsongen, ha bra koll på vad de har att tillgå och vilka spelare som slåss om platserna.
Var det några som verkligen kan ha stökat till det i planeringen så var det Calle Knutsson och Pablo Figueroa.
Johan Håkansson
