Med Carolina Navarro Björks intåg i det svenska damlandslaget höjdes nivån på laget ett rejält snäpp, vilket gjorde att vi i Dubai har kunnat bråka med större elefanter än tidigare.
Det fick vi se redan i inledningsmatchen, då Sverige slog Frankrike, något vi aldrig lyckats med tidigare.
Om någon hade frågat mig där och då hade jag varit helt säker på att VM skulle bli en hejdundrandes succé med semifinal kanske även hugg på ett brons.
Nu blev det inte riktigt så. Delvis på grund av små marginaler och en jäkla otur, men även på grund av att det saknades en aning i laget. Vilket inte är så jäkla konstigt med tanke på att både Sofia Arvidsson och Anna Åkerberg blev kvar på hemma plan.
Om vi börjar med gruppspelet så var det alltså ett endaste set ifrån att Sverige skulle vinna gruppen och därmed få möta Belgien i kvarten. Någon given seger hade det inte varit (Frankrike förlorade mot Belgien), men ett mer gyllene läge att nå en semifinal går nog aldrig att få.
Och ni kommer ju ihåg debaclet med regelkaoset. Det som gjorde att Sverige efter sista gruppspelsmatchen gick och lade sig i tron att de hade missat kvartsfinal, men när de vaknade fick de veta att de skulle ut och stångas mot Argentina.
Det är så pinsamt att det faktiskt är svårt att finna ord på. Arrangörerna kunde alltså inte reglerna. Okej om det händer i en lokal tävling i Skövde eller Hudiksvall – men på ett VM.
Men vi som följt FIP och deras mästerskap några år är såklart inte förvånade. Vi blir nog mer förvånade om allt skulle fungera prickfritt.
Sverige avfärdade Tyskland, precis som väntat och fick chansen att avsluta med en liten bragd mot Portugal och säkra en femteplats.
Nu blev det inte så och jag tror det kommer att ta ett bra tag innan Ajla Behram och Baharak Soleymani kommer över sin förlust i den första matchen mot Catarina Castro och Margarida Fernandes. Det var en nervpärs där de hade så många lägen, inte minst på matchbollarna och det går helt enkelt inte att förlora en padelmatch på mycket grymmare sätt.
Där försvann egentligen chansen till en femteplats.
Sedan förlorade Carolina Navarro Björk och Amanda Girdo mot Ana Catarina Nogueria och Katia Rodrigues.
Men att förlora en VM-match mot Portugal på damsidan kan vi aldrig kalla för ett misslyckande.
Så summa summarum är att VM för Sverige ändå får ett högt betyg. Vi slog Frankrike. Men förlorade knappt mot Brasilien och Portugal.
Hade Sverige kunnat göra något annorlunda? Ja, såklart – men det är inte alls säkert att något hade blivit bättre för det. Men förbundskapten Mari Andersson hade till expempel kunnat gambla genom att separera Girdo och Navarro i mötet mot Brasilien. Det hade å andra sidan kunnat kosta en kvartsfinalplats.
Att Sverige ändå stämplar in på sjätte plats innebär en helt ny respekt ute i padelvärlden. Men det är självklart på den nivån Sverige hör hemma. Vi är på en högre nivå nu än för några år sedan.
Och det hade varit väldigt spännande att se vad det svenska herrlandslaget hade kunnat åstadkomma här nere.
Den stora spaningen av VM är att det finns länder som tydligt går framåt. Belgien är det stora succélandet med ett damlag i semi och herrlag i kvart. Även Frankrike, Italien och Portugal gör tydliga framsteg. Den gemensamma faktorn är att det finns seriösa och genomarbetade satsningar där talangerna får rätt uppbackning.
Där är jag nyfiken på vad Sverige har att komma med de kommande åren. Vi har många spännande namn på både flick- och pojksidan som nu kommer till läget att de ska slå igenom som seniorer.
Får de tillräckligt stöd från förbundet för att lyckas?
Nu går karavanen vidare till Malmö där kvalet till WPT börjar redan i morgon i Skurup. I padelvärlden är det sällan stiltje...
Johan Håkansson
