Ett par dagar har gått sedan den stora stunden då Daniel Windah fick dela centercourt i Doha med världens bästa spelare under stjärnklar himmel på en av de största centercourts padeln hittills skådat.
Han har hunnit transportera sig från Qatar till Alicante i Spanien och under den tiden kunnat unna sig lite reflektioner kring vad det var han verkligen fick uppleva.
- De tankar jag har haft är har inte handlat om hur vi hade kunnat snygga till siffrorna ännu mer, utan för hur vi verkligen skulle ha kunnat skada dom på allvar. Vi hade nio breakbollar, men förvaltade bara en. Det känns helt galet att säga det, men vi fick spelet dit vi ville och känslan nu är nästan lite frustrerande.
På förhand trodde Windahl att det skulle vara stor temposkillnad, men under matchens gång började han känna sig allt mer bekväm.
- Jag hann till och med andas någon gång, säger han och skrattar. Men visst märktes det på riktigt viktiga bollar att dom inte gav bort någonting. Man var tvungen att spela extremt bra då för att kunna ta poäng.
Windahl berättar om den surrealistiska känslan som infann sig när han såg hur hans eget namn stod under Juan Lebron och Ale Galans och att hela upplevelsen var en sådan han förmodligen kommer att komma ihåg för lång tid framåt.
När du gick in på arenan började du att skratta. Minns du vad du tänkte?
- Jag minns exakt vad jag tänkte. Jag tänkte att här inne ska jag spela och bakom mig kommer snart världsettorna att komma gåendes.
Insatsen från Windahl och hans partner Cristian G Gutierrez var femstjärnig, den var så bra att flera spelare kom fram redan på middagen efteråt för att ge beröm.
- Många sa att det var bra spelat och att vi ska vara nöjda med insatsen. Det är såklart roligt att få till sig, men det är inte där jag vill sluta. Jag ser det bara som ett steg på vägen, men ett väldigt minnesvärt steg.
Att insatsen kommer att leda till saker kan vi nog utgå ifrån. Svensken har nu på allvar visat upp sig för hela padelvärlden och det är självklart att det blir ringar på vattnet av en sådan prestation.
- Jag vill inte nämna några namn, men ett par spelare har faktiskt redan hört av sig och frågat om framtida samarbeten. Just nu håller jag mig väldigt kall. Jag har ett spår och jag sitter lugn i båten.
- Däremot känns det skönt att de hör av sig för att de vill spela med SPELAREN Windahl – inte för att jag är svensk och att jag har sponsorer och kan ge publicitet. Det är stor skillnad mot tidigare.
Förklara?
- Tidigare kunde högt rankade spelare säga att de kunde tänka sig att spela mindre turneringar. Nu är det större turneringar och längre samarbeten det pratas om. Men jag är rätt trygg oavsett om jag spelar pre previa eller previa. Jag vill inte slängas in i huvudturneringen vecka in och vecka ut. Jag vill helst kunna kvala in flera gånger innan och känna att jag verkligen hör hemma där.
Nu i Alicante ska Windahl återförenas med Martin Andornio som gör sin första tävling efter sin långvariga skada. Av högst naturliga skäl är det inget samarbete som känns självklart i nuläget.
- Vi har sagt att vi ska utvärdera efter den här tävlingen hur det har känts, sedan får vi ta ett beslut efter det.
Windahl har också försökt att smälta alla intryck från Qatar, där mycket kändes obekvämt och onaturligt och där spelarna bjöds på överdådig lyx och gång på gång uppmanades att tala gott om landet.
- Jag kom ju dit redan den 23 mars med min flickvän Emma och Calle Knutsson. Rent idrottsligt var det bra att få vänja sig vid luften, hettan och vinden. Men Qatar går inte i linje med vad jag och spelarna står för. Nu gick tävlingen i Qatar och vi spelare jobbar för att påverka framtiden.
Framtiden, ja.
En strid mellan WPT och spelarna är under uppsegling. World Padel Tour har gått ut med att de tänker vidta rättsliga åtgärder mot alla spelare som ställde upp i Qatar och som har ett lojalitetsavtal med WPT. Detta är dock inget som påverkar Windahl, som aktivt valt att inte skriva under sådant avtal.
Däremot tror han att framtiden för FIP:s nya tour blir minst sagt spännande.
- Bara det dom sagt till oss spelare låter bra. De pratar om eventuell tävling i Sverige och på Roland Garros i Paris. Även New York har nämnts. Och då pratar vi riktigt stora, tennisliknande events på en helt annan nivå när det gäller organisation, resor, träningsbanor.
Vad tror du själv att din insats i Qatar kan betyda för dig?
- Mest av allt erfarenhet. En sån här match och flera liknande kommer göra att jag vid senare skeden kan vara där för att skada på allvar. Folk kommer att tro att man kan vinna sådana matcher.
- Nu var det mycket nytt. Jag kommer ihåg på inbollningen. Det var knäpptyst och det kändes som att det var en annan luft, en annan lukt. Det var svårt att ta in, det var ju som om man hade mött Djokovic i tennis.
Apropå framtida partners – du spelade väldigt bra med Gutierrez. Ni måste väl ha pratat om att spela fler gånger?
- Absolut. Vi har dörrarna öppna för varandra. Han var lätt att spela med, han förklarade för mig att han spelar för sin backhandspelare, att han är som bäst då. Och då var det lätt för mig att ta en aggressivare roll.
Jag blev imponerad av att ni spelade så klokt även när ni tvingades till riktigt svåra beslut?
- Ja, men det har med erfarenhet att göra. Jag minns mycket väl när jag mötte Lamperti och Lima i Båstad. De lobbade sjukt bra och jag hade panik. Jag visste inte vad jag skulle göra. Nu hade jag tänkt igenom alt innan, om en bra lobb kommer och jag inte känner mig bekväm med att spela cross, vad gör jag då, vart kan jag lägga bollen? Då kanske jag går lösare mot kropp på Lebron. Den lärdomen hjälpte mig mycket nu.
Nu har Windahl och de övriga spelarna lämnat lyxen i Qatar för att återvända till WPT:s bakgård, med kvaldjungeln som arbetsplats.
Det är en annan värld – men också en Windahl med ett annat självförtroende fullproppad med framtidstro.
- Tänk ändå vilken spännande tid vi har framför oss. Oavsett om det blir WPT, APT eller FIP:s tour, det är en jäkla rolig tid att vara padelspelare i.
Johan Håkansson
