Den sista frågan är faktiskt den som kittlar mig allra mest. Varje gång det tas ut landslagstrupper innebär det att det finns ungefär en handfull spelare som är riktigt besvikna, kanske till och med förbannade.
De tycker att det de presterat räcker och att de förtjänar en av landslagsplatserna.
Utan att ha pratat med alla gissar jag att det är precis så som spelare som Antonette Andersson, Matilda Hamlin, Linnea Björk, Calle Knutsson, Pablo Figueroa och Linus Frost reagerade när Mari Andersson och Jonas Björkman släppte sina trupper i torsdags.
De knyter näven. Och nu tänker de minsann visa både förbundskaptener och alla oss andra vad de går för.
Därför var det två lag som jag på förhand tänkte följa särskilt noga i helgen.
Det ena är det nykomponerade laget Linnea Björk och Antonette Andersson. Båda ratade och garanterat otroligt taggade. Det är dessutom första gången Linnea Björk parar ihop med någon av våra allra bästa och mest rutinerade forehandspelare.
Vad blir reaktionen om de två går och vinner hela tävlingen?
Förmodligen att Mari Andersson var helt snett på bollen.
De har fått tuffast tänkbara lottning. I kvartsfinalen väntar Sofia Arvisson och Baharak Soleymani – men det är samtidigt det bästa tänkbara tillfället att visa sin klass.
En annan spelare som det lär ryka ur näsan på är Matilda Hamlin.
På herrsidan var jag onekligen väldigt nyfiken på att se vad Calle Knutsson skulle åstadkomma. Båda var med i EM förra året – men båda saknas i Björkmans trupp. De ville nog visa både det ena och det andra.
Men nu har Calle skadat sig vilket innebär att Pablo spelar i par med Ricky Martinez. Vilket innebär ett strålande tillfälle att visa Björkman att han vill vara med i Qatar.
Samtidigt kittlar det att få se de spelare som – lite otippat – fick en landslagsplats. Sånt kan både ge en enorm självförtroendeboost eller sätta obehaglig press.
Hur reagerar unge Albin Olsson på den nya situationen? Hur reagerar Ida Jarlskog och Smilla Lundgren?
Ida Jarlskog, ja. Hon får äran att ersätta Amanda Girdo som Anna Åkerbergs partner. Vilket är detsamma som skarpt läge. Då förväntas det leverans.
Sedan har vi ju Simon Vasquez och Cayetano Rocafort med hela sin historik som SPT:s oslagbara kungar. Nu återförenas de och självklart är det något som får tävlingen att kittla extra mycket. Samtidigt bör vi komma ihåg att återföreningen beror på att ingen av dem befinner sig i Portugal på grund av att de just nu har svårt att hitta WPT-partners.
De båda blir klara favoriter – även om det definitivt finns flera lag som kan utmana om slutsegern.
Johan Håkansson
