Första upplagan av Premier Padel är över. Arrangörerna fick sin drömfinal mellan världens två bästa lag och hela padelvärlden har insett att kartan nu definitivt är omritad.
Turneringen i Doha startade lite skakigt, men tog sig efter hand och när de väl hade fått upp ångan var det klasskillnad mot det mesta av det som World Padel Tour sysslar med.
WPT, ja. De sitter just nu där de sitter. Med diverse avtal som alla spelare utom två i världseliten struntat i och de hotar nu med juridiska processer.
Men alla förstår ju att WPT redan har förlorat.
Visst kan man tycka synd om WPT. Jag gör det, i alla fall. WPT drog ett jättelass för padeln när sporten var något helt annat, en liten angelägenhet för spanjorer och argentinare. I tio år har WPT för varje år förbättrat sin produkt och hjälpt sporten att växa i hela världen.
Nu kommer andra och kapitaliserar på det arbetet.
I det här fallet en herre vid namn Nasser Al-Khelaifi, uppbackad av ett land som är väldigt svårt att säga något positivt om.
Men hur illa jag än tycker om att padeln nu hamnar i knäna på en skurkstat som pissar på mänskliga rättigheter, där kvinnor inte har mycket att säga till om och där homosexualitet kan ge sju års fängelse så inser jag ju att det inte spelar någon roll. Verkligheten ser ut så och det är precis nu som padeln tar klivet in i en helt ny värld. Och i den världen kanske WPT kan få vara med på ett hörn, i någon form – men inte som någon dominerande tour som dikterar förutsättningarna.
Ju mer WPT bråkar och hotar och stämmer desto mer kommer de bara att framstå som bittra förlorare. WPT känns redan som en mossig gårdag. Spelarna har redan kollektivt beslutat sig för att helt enkelt kasta lojalitetsavtalet i papperskorgen och då har WPT inte mycket kvar mer än att vädja till spelarnas välvilja att fortsätta säsongen.
Nu har makten istället förflyttats dit där den egentligen ska vara – hos det internationella padelförbundet.
Att det förbundet råkar ledas av en högst tveksam president som nu har styrt upp affärer med en minst lika tveksam miljardär får vi avsky och försöka förändra på sikt. Men det är så det ser ut och är helt normalt i en sönderkorrumperad idrottsvärld.
Premier Padel planerar nu att spela en tävling i sommar på Roland Garros i Paris – och eftersom Nasser äger Paris SG är det ganska logiskt. Det har även pratats om US Opens arena i New York. Premier Padel ska bli lika proffsig som tennisen och när man såg den show som Paqutio, Di Nenno, Lebron och Galan bjöd på i finalen är det omöjligt att tro att det ska misslyckas.
Padel är ju helt enkelt en fantastisk sport och Nasser kan göra lite vad han vill – för han behöver inte bry sig om pengar.
”It´s the end of the world as we know it”.
Nu formas en ny.
Johan Håkansson
