På ett sätt är det nästan på skrällnivå – samtdigit borde man inte vara förvånad. När Premier Padel för första gången spelas i Argentina ville verkligen landets superstjärna visa upp sig från sin allra bästa sida.
Men att det skulle räcka till att slå ut två av de allra bästa lagen på lika många dagar är ändå otroligt imponerande.
Samtidigt aktualiserar det ett problem som vi tidigare tagit upp: att det är för tätt mellan turneringarna. Det är knappast en slump att de tre lag som gick längst och bäst i Madrid inte orkade mobilisera för att nå samma resultat redan veckan efter i Mendoza.
Det är ett faktum. Men det är lika mycket ett faktum att Fernando Belasteguin och Arturo Coello nått nivåer i sitt spel de här dagarna som de inte gjort tidigare. Framför allt Bela har sett starkare och säkrare ut, vilket i sin tur har lyft Coello.
Bela klarade först att vinna dueller mot sin gamle lärljunge Tapia och sedan mot en Paquito som kommer allt närmare den där toppformen som brukar infinna sig framåt hösten.
Mitt i natten svensk tid kokade det i Aconcagua Arena Stadium i Mendoza. Mitt under segerintervjun tog Bela mikrofonen och började sjunga en ramsa som argentinare brukar sjunga när deras fotbollslandslag spelar.
Om publiken var med på noterna? Ungefär lika snabbt som bollen går efter en smash av Coello.
En fullsatt arena sjöng med en sådan passion att man förstod att i det landet är padel något annat: något större och något viktigare. Och att Bela fick uppleva den stunden innan karriären på allvar börjar dala kändes helt underbart.
Nu väntar final i natt mot Franco Stupaczuk och Pablo Lima, det par som slog ut Daniel Windahl tidigt i turneringen. Givetvis kan Bela och Coello vinna den matchen också. Efter det drömspel de visat upp håller jag dem rent av som knappa favoriter.
Sändningen på Viaplay börjar 23.00 ikväll. Missa den inte. För det kan bli ett väldigt vackert kapitel padelhistoria som skrivs.
Fernando Belasteguin, 43, är en av Argentinas mest populära idrottare över huvud taget. Han är enormt stor i hemlandet. Och att få se honom vinna där ännu en gång vore minst sagt minnesvärt.
Johan Håkansson