Herrfinalen blev så avslagen och tråkig att jag är lite orolig att det är det vi nu ska bära med oss. En känsla av att ha blivit blåsta på festen. Rocafort och Gaspar släppte två games mot Martinez och Knutsson och det var i ärlighetens namn en enda lång gäspning.
Men låt oss strunta i den matchen. Låt oss i stället ta in helheten. För då var det här i stället en av de roligaste, minst förutsägbara och mest rafflande SPT som har spelats.
Det var så många glädjeämnen och varför inte bara rada upp dem ett efter ett:
1 Linnéa Björk.
Ja, herre min je. 24-åringen som tävlar för Every Padel Club parade ihop med mer rutinerade Sandra Örtewall och det de tillsammans genomförde i helgen var magnifikt. Givetvis är det segern i raka set över Sofia Arvidsson och Baharak Soleymani som ger eko, men för mig var det Björks sätt att spela som var den stora wow-upplevelsen. Så orädd, så rörlig, så hårtslående. Hon gav verkligen inte motståndarna en lugn stund. Ändå var det ingen dum-padel. Slagen hade både säkerhet och tanke och vi var nog många som direkt tänkte att här har Sverige ännu en tjej som kan bli otroligt bra.
2 Willy Släryd och Adam Axelsson.
När de i fredags gick in på centercourten och pressade två så ärrade A-spelare som Axel Holm och Johan Fors ända till 4-6 i avgörande set var det bland det roligaste jag någonsin upplevt inom svensk padel. Willy är alltså 15 och Adam 16. Den padel de visade upp var en enda stor föraning om vart svensk padel kommer att hamna.
3 Smilla Lundgren.
Jag har följt Smilla ända sedan hon var 17 och vet vad hon har gått igenom. Jag vet också vad hon underkastar sig i Madrid och därför var det så roligt att se henne ta sig till sitt livs första SPT-final. Låt vara att hon hade en högklassig medspelare – men alla kunde se vilka fina steg hon tagit i sin utveckling och hur hon spelade helt utan rädslor och hämningar.
4 Olle Andersson och Albin Olsson.
Två 20-åringar som varit duktiga som juniorer. Nu har de parat ihop och jäklar vad de lirade i Borås. Först slog de ut Daniel Appelgren och Fran Cepero. Sedan var de på vippen att göra samma sak med Calle Knutsson och Ricky Martinez.
5 Viktor Stjern och Oskar Govik.
Att Stjern var en enstaka boll ifrån att gå till SPT-final med Govik, rankad 32 i Sverige, var makalöst starkt. Och det var så roligt att se Stjern ta ett totalt pappaansvar och verkligen spela ut hela sitt register.
Att så många högt seedade lag förlorade tidigt på både herr- och damsidan ska vi vara glada för. Det visar att allting blir bättre och tuffare, vilket på sikt kommer göra svensk padel en hel klass bättre.
Slutligen bara några rader om den fullstädigt obegripliga regeln om maxtak för utländska spelare.
Förbundet måste helt enkelt ändra den – eftersom den är lika ologisk som orättvis.
I Borås hade sex av åtta lag utländsk spelare i laget, vilket tydligt visar hur viktigt det är. Att då inte ge alla den möjligheten är absurt.
Mitt förslag till regel (om man vill begränsa antalet utländska spelare) är enkel. Alla lag måste innehålla minst en svensk eller ”neutraliserad svensk”. Om man sedan VILL ha helt utländska lag med så finns wild cards att tillgå.
Och innan reglerna är ändrade är det faktiskt svårt att ta SPT på sportsligt allvar.
Johan Håkansson
