Sverige ställdes mot Frankrike semifinal och befann sig därmed i det lite otäcka läget att vara klar favorit. Sverige slog ju just Frankrike med förkrossande siffror i gruppspelet och det är sällan något förändras så revolutionärt på några få dagar.
Förbundskapten Sandra Örtevall valde dock att inte ta några risker. Hon ställde upp med det absolut starkaste laget hon kunde tänka sig, vilket bland annat innebar att låta Juni Sjöland kliva över och spela forehand i par med Eliza Bosson i 14-årsmatchen.
Det var ett lite vågat val, eftersom Juni spelat stabilt i backhand hela mästerskapet, men det gav en stabil vinst med 2-0 i set i det snabba och svårspelade förhållandet som råder i solen på centercourten i Valencia.
I 16-årsmatchen var det Ella Ho och Signe Horenius som fick äran att kliva ut för att säkra slutsegern – och sådant är aldrig enkelt. Det är knappast en match i mängden, om vi säger så.
Det såg också lite skakigt ut i första set då Fransyskorna kunde gå fram till 5-3. Svenskorna bröt tillbaka, men Frankrike kunde ändå ta hem setet via en golden point till 6-4.
I andra set fick Ho och Horenius en befriande bra start och kunde sedan släppa på axlarna och få mjukare handleder och då hade fransyskorna inte en chans. 6-0 till Sverige.
Tredje set blev som vi kunde vänta: svängigt, med nerver, vilja och temperament.
Sverige fick ändå ett break med sig och kunde med stor möda hålla sin egen serve fram till 4-2, vilket blev nyckeln. Sverige kunde breaka igen fram till 5-2 och sedan hålla egen serve till 6-2.
Därmed hade Sverige nått ointagliga två segrar. Den karaktäristiska glädjedansen kunde utbryta och nu gäller det för tjejerna att landa i vetskapen om att de i morgon ska kliva ut på samma centercourt för att möta värdnationen, självaste Spanien.
Japp. Nu står vi här och det är såklart helt fantastiskt. Något som alla ungdomsledare och alla som är verksamma i föreningar runt om i landet kan känna stor stolthet över. Sträck på er - för detta är en resa som svensk padel har gjort tillsammans.
Den visar att vi kraftigt är på rätt väg, att bra träning över tid ger resultat och att det här med all sannolikhet bara är den första av flera medaljer på ungdomssidan. Den visar att det hänt mycket sedan Fredric Bengtsson på allvar drog igång svensk ungdomspadel.
Fredric Bengtsson är en person som bör känna extra stolthet i dag. Inte bara att han var en pionjär - han har även de senaste åren tränat väldigt stora delar av det svenska flicklandslaget och har en stor del i även den här framgången.
Den lyriska delen av en vill ju utbrista att det här är det största som någonsin hänt svensk padel över huvud taget. Men jag tycker att vi ska lugna och lite, ta några djupa andetag och se lite mer nyktert på situationen.
Sverige har redan åstadkommit många stora saker och att både Daniel Windahl och Amanda Girdo har kvalat in på WPT och även vunnit matcher är såklart större.
Okej, det är det största som hänt svensk ungdomspadel, men vi måste också kunna konstatera att när det gäller flicksidan är det få länder i Europa som har igång en riktigt bra ungdomsverksamhet.
Det såg man på de franska spelarna, som faktiskt är en bra bit efter de svenska när det gäller skolning. Och då slog ändå Frankrike ut Portugal i kvartsfinalen.
Sverige ska absolut inte på något sätt be om ursäkt för sin finalplats, men det är uppenbarligen så att normalt starka nationer som Portugal, Italien och Frankrike har problem med återväxten på flicksidan. Betydligt roligare att se länder som Sverige, Nederländerna och Belgien, som verkligen är på väg framåt med stormsteg.
Ser vi till pojksidan tog sig Sverige inte längre än till kvartsfinal och det är de gamla vanliga länderna som spökar: Frankrike, Italien och Portugal ligger fortfarande en bit före oss och där märker man också att konkurrensen är betydligt tuffare.
Men det får vi ta sedan.
Nu njuter vi och gör oss redo för EM-final. Bara att få skriva en sådan mening känns förjäkla fint.
Johan Håkansson
